SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEÄNGSTIGA, v. -ade
Ordformer
(p. pf. beenstigde (pl.) Hist. handl. VIII. 2: 78 (1566)).
Etymologi
[jfr ä. d. beængstige, holl. beangstigen o. t. beängstigen; se BE- o. ÄNGSTIG; jfr äfv. BEÄNGSTA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] = BEÄNGSTA 1. Förthenskuld nödgas hoos Eder Kongl. Maj:t iag mig j underdånighet förfråga .. om iag må låtha beängstiga pijgan (som icke vill bekänna) med hootande af tortur. G. H. Taubenfelt (1659) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 223. Jagh war .. medh sådanne beswär öfwerhoopat och belagdh, sampt beängstigat .., att iag icke wiste stundom hwadh som skulle giöras. HSH 31: 364 (1662). I thenna Månaden (dvs. april) wilia (Saturnus) .. och (Mars) .. häfftige tilfällen widh Siukdomar vpwäckia, och mång hiertan beänstiga. Voigt Alm. 1669, s. B 2 b. I Dödzstunden .. beängstigar (djäfvulen) en rätt Christen på det högsta, tilmätandes enom bitter Bitterheet. Hasselqvist Likpr. ö. Thauvonius B 1 b (1684). Then beängstigade Jobs ord. Bib. 1703, Föret. a 2 b. Sahlstedt (1769). — jfr HÖGT-, SORG-BEÄNGSTIGA(D).
2) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. holl.] = BEÄNGSTA 2. Ändock the (dvs. danskarna på Älfsborgs o. Bohus' fästningar) någre gånger haffue waritt belägredhe och beenstigde. Hist. handl. VIII. 2: 78 (1566). Till att draga Tilli ifron Magdeburg, så frampt att han den staden beengstigade. Oxenst. brefv. 8: 39 (1631). Den 6. 7. hafwer man Fästningen aff twenne Batterijer Dagh och Natt medh Carthauner och Eeld beängstigat. Voigt Alm. 1686, s. B 4 a. Vid Redouters och Fältskantsars attaquerande beängstigas besättningen med skrot utur Stycken. Törngren Artill. 2: 131 (1795). — i bild. Också var det ej egentligen i Epicuri Schola, som den nya Academien hade sökt materialierna för de vapen den sammansmidt, för att beängstiga den Practiska Stoicismen. Biberg 2: 375 (c. 1820).
Spoiler title
Spoiler content