SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIHJÄLPARE, m.; pl. =.
Etymologi
[jfr holl. bijhelpen, hjälpa upp, restaurera, t. beihelfen, hjälpa; se BI-, prefix1 1 d]
(†) medhjälpare, hjälpare. (Öfverheten) moste .. sina förtrogna män för bijhielpare sigh aff Gudhi til skickada, achta. A. A. Angermannus Förspr. t. Dan. b 3 b (1592).
Spoiler title
Spoiler content