BIKVADRAT bi3~kvadra2t, ngn gg 104 (biquadra´t Weste; b`ikvadrát Almqvist), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. biquadrat, eng. biquadrate, af nylat. biquadratus; se BI-, prefix2]
(numera mindre br.) mat. kvadrat på en kvadrat af en numerisk l. algebraisk storhet; fjärde dignitet l. potens. 16 är bikvadraten af 2, a4 af a. Swedenborg Reg. 43 (1718). Palmquist Alg. 1: 12 (1745). I stället för 4:de dign(iteten) säger man Biqvadraten. Björling Alg. 1: 2 (1832, 1861).
Ssg (mindre br.): BIKVADRAT-ROT 3~020, äfv. 300~2, ngn gg 103~2. fjärde rot. Drager man vt biquadrat-roten af (ett visst tal). Swedenborg Reg. 43 (1718). Björling Alg. 2: 57 (1833, 1862).
