[jfr d. billedsprog, t. bildersprache o. holl. beeldspraak]
1) till BILD, sbst.1 1:om framställning af idéer gm bilder. De oräkneliga föreställningar som ej låta bilda sig för blotta synen, skulle redan göra detta slags bildspråk (näml. afbildningar af de ting om hvilka ngt skall meddelas) högst ofullkomligt. Moberg Gram. 4(1815). Den antika konsten säger ofta i sitt bildspråk, hvad Christendomen, då tiden var fullbordad, uttalade i klara ord. Lysander Tre föredr. 25(1855; om framställningar af Amor o. Psyke). De lärosatser, hvilka kyrkan i katakomberna gifvit uttryck i bildspråk eller skrift. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 301(1876).
2) till BILD, sbst.1 5 c,om framställning af tankar gm symboler l. symbolisk(a) handling(ar). Fahlcrantz 3: 36(1828, 1864). Sextus, som insåg hvad fadren (Tarquinius) ville, och hvad han genom detta stumma bildspråk (näml. att han med en käpp afslog de högsta vallmohufvudena) föreskref, bragte nu de förnämsta af Stadens invånare om lifvet. Kolmodin Liv. 1: 132(1831). Hvad är det sinliga? / Bildspråk och hägring. Rydberg Faust 292(1878).
3) till BILD, sbst.1 6:på bilder rikt språk. S. Porthan (1793) i Ur Finl. hist. 762. Jesus kläder .. denna varning i sit vanliga bildspråk. Ödmann Str. förs. 1: 488(1800). Höga Visans bilderspråk. P. G. Ahnfelt i Biogr. lex. 13: 46(1846). (Tegnér) skildes från ungdomen med detta bekanta tal, der han i hänförande bildspråk framställer grunddragen af alla tiders skiljaktiga poesi. Böttiger 6: 367(1847). Några anmärkningar rörande Esaias Tegnérs bildspråk. Ljunggren Sm. skr. 3: 71(1879; titel). V. Vasenius i Finsk tidskr. 1909, 2: 250.
