BILDNINGSFÖRMÅGA bil3dniŋs~förmå2-ga, r. l. f.; best. -an.
b) till BILDNING 3 b: förmåga af andlig produktion (o. reproduktion); jfr BILDNINGS-GÅFVA. I de hittills betraktade utvecklingsstadierna har Inbildningskraften visat sig såsom en osjelfständig och bunden Bildningsförmåga, hvars föreställningar blott äro imitationer och reproduktioner. Trana Psych. 2: 54 (1847). Sambandet mellan ett språks grammatiske byggnad och den nationens bildningsförmåga, af hvilken hennes språk är det trognaste uttrycket. Claëson 2: 250 (1858). Geijer, rikt begåfvad med inbillningskraftens bildningsförmåga. Svedelius Repr. 300 (1889). — särsk.: fantasi, inbillningskraft; jfr BILDNING 3 b β. Den productiva inbillningskraften, som man äfven kallar bildningsförmåga. Sönnerberg Loder 400 (1799). Gifver han (dvs. talaren) der (dvs. vid bilder o. jämförelser) sin bildningsförmåga fria tyglar, så kastar den sig ofta utom de gränsor ett Tals värdighet och styrka utstaka. Ödmann Anv. t. pred. 56 (1807, 1812). Hans (dvs. Atterboms) rika bildningsförmåga lärde honom troligen redan då (dvs. i barndomen) att läsa i dikten mer än der stod. Thomander i SAH 29: 180 (1857).
a) (föga br.) förmåga att bilda, att utveckla (andliga förmögenheter). Christendomens .. bildningsförmåga i sedligt hänseende. Thomander 2: 58 (1831). Latin och grekiska, hvilkas bildningsförmåga för det unga sinnet med rätta prisades. Tegnér 3: 442 (1843).
