SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
BINA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter t. bühne, t. dial. biene, mnt. böne, bone (se BÖNHAS), trol. besläktadt med t. boden (se BOTTEN); jfr BI, sbst.2]
(†) bergv.
1) på stockar hvilkas ändar inhuggits i berget hvilande lafve, hvarpå stegar stå l. hvaremot farkonster äro stödda o. hvarpå gruffarande kunna hvila sig; bi (se BI, sbst.2), liggbi. Rinman (1788). Möller (1807). — jfr HVIL-BINA.
2) öfver öfre ändan af en slamgraf anbragt, åt slamgrafven till öppen brädlår, hvari man nedlägger den bokade malmen, som skall slammas. Rinman 2: 718 (1789). A. Swab i VetAH 1792, s. 275.
Ssg (†): (2) BIN-STYCKE. bokad malm som vid slamning stannar i slamgrafvens öfre ända närmast ”binan”. Det öfversta (godset i slamgrafven), som Binstycket kallas, förvaras at andra gången slammas, eller, som det heter, på andra graf, och blifver då af tvenne binstycken en andra graf. Rinman 2: 719 (1789). A. Swab i VetAH 1792, s. 282.
Spoiler title
Spoiler content