SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BISLÅPERSKA, ngn gg BISLÄPERSKA l. BISLÖPERSKA, f.; pl. -or.
Ordformer
(-slåp- Var. rer. 11 (1538), Lind (1749) m. fl. -slop- Bidr. t. Åbo hist. I. 1: 144 (1589), Isogæus Segerskiöld 214 (c. 1700) m. fl. -släp- Rudbeckius Kon. reg. 254 (1616). -slöp- RP 6: 16 (1636))
Etymologi
[liksom ä. d. bislopperske efter mnt. bislepersche, f. till bislaper (se BISLÅPARE); jfr t. beischläferin samt BISOFVERSKA. Vokalen -å- (-o-) i sv. torde (liksom -o- i ä. d.) bero på anslutning till mask. BISLÅPARE (bislopper)]
(†) konkubin, frilla, älskarinna. Concubina bijslåperska. Var. rer. 11 (1538). Nils Bröms, adelsman, .. hafwer en bijslåperska och monga oächta barn. Ärkeb. Abrahams räfst 61 (1596). Präster som tilförende (dvs. före celibatets påbjudande) hade en ährligh Hustru .., the hafwa sedan hafft månge Horor och Bijsläperskor. Rudbeckius Kon. reg. 254 (1616). Om han icke få äckta Karin Håkonsdotter, sin bijsloperska, med huilken han hafuer aflatt barn medan hans gambla quinna lefde. Växiö domk. prot. 1646, s. 396. Lind (1749). Växiö domk. akt. 1786, nr 354. — bildl. Thet onda hiertat och thes bijslåperska arfsynden. Swedberg Cat. 148 (1709).
Spoiler title
Spoiler content