BISTRÄCKA bi3~sträk2a, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[efter t. beistrecken; se BI-, prefix1 1 d]
(i sht i skriftspr.) lämna (ngn ngt, i sht penningar) ss. hjälp l. bidrag, försträcka; bispringa l. hjälpa (ngn med ngt, i sht penningar); i sht i förb. bisträcka ngn med ngt, stundom bisträcka ngn ngt. (G. I) bisträckte .. Christian den tredje, både med folk och penningar. Holmberg Bohusl. 1: 111 (1842). Summor, bisträckta af kejserliga skattkammaren. Rydberg Ath. 92 (1859, 1866; uppl. 1876: försträckta). (Fadern) bisträckte honom respängar till och från Amerika. GHT 1895, nr 213, s. 3. (Cecilia Vasas) vän Don Guzman bisträckte henne efter förmåga. Wieselgren I g. dagar 18 (1900). (Innehafvarna af klostret på S:t Gotthard skulle) bisträcka dem (dvs. vilsekomna vandrare) husrum och föda, om de ej kunde fortsätta sin väg. PT 1907, nr 219 A, s. 3.
