BISTRÄCKNING bi3~sträk2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(i sht i skriftspr.) vbalsbst. till BISTRÄCKA: hjälp, i sht i fråga om penningar. Hon hade bekanta .., till hvilka hon kunde vända sig med en bön om bisträckning för sitt ändamål. Wahlenberg En stor man 2: 29 (1894); jfr slutet. Förening .. till inbördes bisträckning. Döss o. Lannge Postb. 199 (1908). — särsk. (föga br.) konkret: (penning)hjälp, försträckning. Ett par oförmodade bisträckningar från vänner .. hade .. ibland underlättat kampen mot undergång. Berger Ysaīl 9 (1905).
