(†) till BISTÅNDIG, adj.1:bistånd, hjälp. Att thett ene ståndet till thett andre icke annedt motte sigh hafve till att förse än trohet, trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet. RA 3: 90(1593). Effter Christus nådheligen loffuar them trognom bijståndigheet i frestelsen. Baazius Upp. E 5 a(1629).
