SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALENDER kalän4der, sbst.2, r. l. m. (Brahe Oec. 88 (1581; uppl. 1920) osv.) ((†) n. Schroderus Os. III. 2: 243 (1635), Dalin Hist. III. 2: 168 (1762)); best. -dern ((†) -dren Runemarck VägvSthm 156 (1790: Opera Calendren), HH XXV. 2: 12 (1809); ss. n. -dret; i best. anv. utan slutart. Schroderus Os. III. 2: 243 (1635)); pl. -drar (Runemarck VägvSthm 156 (1790) osv.) ((†) -drer Bergklint MSam. 1: 153 (1781), AJourn. 1813, nr 166, s. 1; ss. n. = (Schroderus Os. III. 2: 243 (1635), Roland Minn. 107 (c. 1748))).
Etymologi
[jfr d. kalender, m., i ä. d. äv. n., t. kalender, m., eng. calendar; av mlat. kalendarium, n., kalendarius, m., (se KALENDARIUM)]
1) (i sht i fackspr.) förteckning l. tabell som angiver årets dagar o. deras fördelning i månader o. veckor, de religiösa festdagarna o. d. samt vanl. äv. meddelar upplysningar om (förändringarna i) himlakropparnas läge i förh. till jorden o. d., kalendarium; jfr ALMANACKA; äv. om dylik tabell som är så uppställd att den gäller för ett obegränsat antal år (äv. [efter mlat. kalendarium perpetuum] kallad beständig kalender) l. för ett bestämt antal år. Brahe Oec. 88 (1581; uppl. 1920). Maj det i Kalendern är, / men det är December uppå jorden. Tegnér (WB) 2: 209 (1816). Hornborg Antip. 170 (1915). NordKult. 21: 77 (1934). — jfr KYRKO-, RUN-, SKRIV-KALENDER m. fl. — särsk.
a) om kalender med tanke på däri meddelade upplysningar som stå i visst samband med årets indelning o. d. (jfr KALENDARIUM 1 b); i ssgr. — jfr BIBEL-, BIVÄXT-, BLOMSTER-, FEST-, HELGON-, SJÖ-, SUNDHETS-KALENDER m. fl.
b) i oeg. anv. Gubben har kalendern i benen (dvs. känner i sina ben årstidernas växlingar o. d.). Ström SvenskOrdspr. 227 (1926) [jfr t. kalender in den gliedern].
2) (i sht i fackspr.) efter astronomiska iakttagelser gjord (gjort) regel l. system för tidsindelning (i år, månader, dagar). Den gregorianska kalendern (se GREGORIANSK b). Den julianska kalendern (se JULIANSK). Kere b(rors) bref, dat. 12 Maij efter wor Calender. HBielke (1593) i HSH 7: 60. Ibland andre thenne Påfwens (dvs. Gregorius XIII:s) Bedriffter hafwer thetta warit ganska skadeligit, at han förkastade then gamble Calendern. Schroderus Os. III. 2: 175 (1635). Bergstrand ChristTider. 1 (1851). (Babyloniernas) praktiska intresse gick ut på att åstadkomma en fast tideräkning och exakta tidsenheter, att med andra ord skapa en kalender. Grimberg VärldH 1: 489 (1926).
3) [utvecklat ur 1] (årligen utkommande) publikation med personella l. statistiska uppgifter, urspr. utgörande ett bihang till en kalender (i bet. 1), men senare äv. utan ngt kalendarium; äv. om (årlig) publikation, i regel utkommande vid julen l. årsskiftet, med visst enhetligt innehåll, t. ex. av litterär, religiös, socialt inriktad, ekonomisk art l. dyl.; stundom liktydigt med: årsbok. Poetisk kalender, utgiven i Uppsala av Atterbom för åren 18121822. Kalendrarna Svea, Nornan, Frideborg m. fl. Stockholms historiske Calender för år 1761. (1761; boktitel). En poetisk kalender bör som en annan kalender passa för året. Tegnér (WB) 2: 421 (1812). Att skrifva i kalendrar, är ingen liten ära; / det är så vackert papper, det är så prydligt band. Sturzen-Becker 5: 138 (1862). Svenska kalendern uppslagsbok för alla. (1905; boktitel). Nordens kalender. (1929; boktitel). — särsk. (†) i sg. best. pregnant, om den officiella kalendern (hov-, statskalendern o. d.). (Elis Schröderheim) var känd af hela riket, innan någon fullmakt ännu gifvit honom rum i Kalendern. Rosenstein 1: 244 (c. 1795). BvBeskow (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 119. — jfr ADELS-, ADRESS-, ANNONS-, BARN-, FOLK-, HANDELS-, JUL-, KRIGS-, LANDTMANNA-, OBLIGATIONS-, PASTORAL-, STADS-, STATS-, TOALETT-, TRÄVARU-KALENDER m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: (3) KALENDER-BITARE. [jfr BITARE 1] (vard. o. skämts.) person som ägnar kalendrar med personuppgifter, i sht statskalendern, ihållande intresse o. samvetsgrant studium. Svahn Öfverligg. 182 (1885). Vår senat genom en kalenderbitares pincenez. VL 1907, nr 220 B, s. 1 (rubrik). SvD(A) 1930, nr 19, s. 8.
(3) -BLÄDDRARE. (enst., skämts.) ”kalenderbitare”. WLagus (1902) i Calonius Bref V. —
-DAG. (i fackspr.) dag som till sin längd är beräknad efter kalendern, dygn; dag i kalendern. PNvGedda (1795) hos CAEhrensvärd Brev 2: 428. För enkelhetens skull (är) i kalendern en kalenderdag, (Dies Civilis) alltid 24 timmar. Schrevelius CivR 1: 176 (1844). Wisén Oden 5 (1873).
-DYGN. (i fackspr.) jfr -DAG. Under loppet af ett kalenderdygn. SFS 1863, nr 37, s. 2. Därs. 1925, s. 583.
-KVARTAL. (i kanslispr.) kvartal räknat från början av resp. januari, april, juli l. oktober. SFS 1905, nr 83, s. 8. Därs. 1919, s. 445.
-MÅNAD. om var särskild av de delar, omfattande en månad, i vilka en kalender är indelad; särsk. (i sht i kanslispr.) om månad räknad från den första till den sista i samma månad. Regl. 5/6 1824, mom. 17. BerRevElLärov. 1832, s. 71. Pension beräknas för fulla kalendermånader. SFS 1910, nr 145, s. 9.
(3) -POET. (i sht i fråga om äldre förh.) poet som medvärkar i en poetisk kalender. Våra unga kalenderpoeters snillefoster. Afzelius Minn. 96 (c. 1870). En eljest obemärkt Tysk kalender-poet. Ljunggren i 2SAH 50: 167 (1874). Söderhjelm Runebg 1: 345 (1904).
-POSTRYTTARE. [jfr t. postreiter ss. titel på kalendrar, flygskrifter o. d.] (†) om äldre utländsk kalender o. d. Förklaring På alle Calender-PostRyttares förblommerade Ord och Nampn. Rålamb 4: 84 (1690).
(3) -SKALD. (tillf.) jfr -POET. CFDahlgren (1825) hos Thomander TankLöj. 137. —
-SKRIVARE. (kalender- 16481750. kalenders- 1640) (†) författare av kalender; stundom, på grund av väderleksspådomarna o. andra förutsägelser i de äldre kalendrarna, liktydigt med: väderleksspåman l. astrolog. Linc. (1640; under astrologus). Orrelius Diurr. 38: 3 (1750; bildl.).
-STAV. (i fråga om ä. förh.) trästav med inristad kalender; i sht om sådan med kalendern angiven gm runor, runstav. MeddNordM 1897, s. 149. NordKult 21: 79 (1934).
-TAVLA. (förr) ss. tavla inramad kalender (i tabellform); äv. (i fråga om utländska förh.) om tavla av trä med däri inristad kalender. 1 St. Calender tafla med swart Ebenholtz karm. BoupptSthm 18/12 1667. Därs. 26/2 1675. Fatab. 1921, s. 7 (i fråga om äldre schweiziska förh.).
-TECKEN. (i sht i fackspr., särsk. boktr.) vart särskilt av de astronomiska tecken som användas i kalendrar o. almanackor ss. beteckning för de olika planeterna, månens faser, djurkretsens stjärnbilder m. m. Dalin (1852). Fahlgrén Boktr. 40 (1853). 2NF (1910).
-UR, n. ur som jämte timmar, minuter osv. äv. anger i fortlöpande följd till kalendern hörande uppgifter. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 4 (1753).
-VECKA, r. l. f. om var särskild av de delar, omfattande en vecka, i vilka en kalender är indelad. Aurén Tidr. 81 (1813). särsk. (i sht i kanslispr.) om vecka räknad från o. med söndag till o. med lördag. BtRiksdP 1898, Saml. 1. I. 3: nr 55, s. 2. Sjukhjälp (utbetalas) för hvarje kalendervecka å veckans sista dag. SFS 1909, nr 89, s. 3.
-ÅR. (i sht i kanslispr.) efter kalendern beräknat år med 365 (under skottår 366) dagar, vanl. räknat med början den 1 januari, borgerligt år; motsatt dels: astronomiskt år, dels: kyrkoår, dels (i vissa fall): budgetår, finansår, räkenskapsår. Schrevelius CivR 1: 175 (1844). Bokslut skall upprättas för kalenderår. SFS 1892, nr 59, s. 6.
B (†): KALENDERS-SKRIVARE, se A.
Avledn.: KALENDRISK, adj. (†) till 3: som tillhör l. utmärker en kalender, särsk. Poetisk kalender (för åren 1812—22) med tanke på däri publicerad poesi. Den Phosphoriska och Kalendriska poesien. Leopold 5: 203 (c. 1827).
KALENDÄR, adj. (föga br.) till 1, 2: som tillhör l. har avseende på kalendern l. tideräkningen. Förklaringen av viktiga kalendära riter. FolklEtnSt. 1: 201 (1916).
Spoiler title
Spoiler content