SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
BITEMPUS bi3~täm2pus, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. = l. -tempora.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(knappast br.) språkv. historiskt tempus. (De grekiska tempora indelas i) Hufvudtempora, som äro Præsens, Perfectum och Futurum; samt .. Bitempora: Imperfectum, Plusqvamperfectum och Aoristus. Almqvist Gr. spr. 39 (1837).
Spoiler title
Spoiler content