BLACKA blak3a2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
blackt sto; stundom: black ko; nästan bl. i sg. best. närmande sig anv. som egennamn. Ingen vet deraf at jag med blackan kör. Livin Kyrk. 115 (1781). Rydqvist SSL 2: 462 (1860). — särsk. (i sht förr) i uttr. sko blacka(n) = BLACK, sbst.2 a slutet. Skoo blacka. Rudbeck Atl. 2: 309 (1689). Julafton satt man uppe så länge julljusen brunno, och tillbragte tiden .. med jullekar. Man skodde blackan, .. gick blindbock, gömde ringen m. m. Lovén Folkl. 70 (1847).
