publicerad: 1912
BLACKA, sbst.3, f.
Etymologi
(†) falsk människa. Jlla (har han) förhållet sigh emot sin Swähr modher kallat henne blacka .. och roofferska (dvs. kopplerska). Växiö domk. prot. 1678, s. 14. Ännu i dag (tilltalas) en svekfull menniska .. ”du falska Blacka”. Afzelius Sagoh. 2: 119 (1840).
Spoiler title
Spoiler content