SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1912  
BLACKA, sbst.3, f.
Etymologi
[sv. dial. blacka (Smål., Hall., Blekinge; Rietz), sannol. fem. till BLACK, sbst.4]
(†) falsk människa. Jlla (har han) förhållet sigh emot sin Swähr modher kallat henne blacka .. och roofferska (dvs. kopplerska). Växiö domk. prot. 1678, s. 14. Ännu i dag (tilltalas) en svekfull menniska .. ”du falska Blacka”. Afzelius Sagoh. 2: 119 (1840).
Spoiler title
Spoiler content