BLEKING ble3kiŋ2, sbst.1, stundom BLEKINGE ble3kiŋe2, m.; best. -en; pl. -ar.
blekingsbo, invånare i Blekinge; äfv.: medlem af blekingska nationen vid Lunds universitet. Blekingarnes och Småländningarnes årliga nationalfejder på marknaderna. Törneros Bref 1: 282 (1827). Blekingen talar gerna om sina .. vackra utsigter. Nicander Minnen 1: 12 (1831). Den ovanliga popularitet professor A. såväl hos blekingarne som annars inom studentverlden förvärfvat sig. Sjöström Blek. nat. 21 (1901). Ullman En flickas ära 57 (1909).
