BLUSA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE.
Etymologi
[sv. dial. blusa (Finl.), af okändt ursprung]
(i Finl., hvard.)
1) (numera föga br.) rumla, festa. Man gör sig till och låss vara en stor blusare, ty man skall ju tjuta med ulfvarne. Z. Topelius(1836) hos Vasenius Topelius 2: 103 (i fråga om studentlifvet i Hälsingfors). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 40(1901). Mot slutet af oktober ”blusades” hos en gymnasist. Lagus Fr. pojkåren 234(1904).
2) bjuda (på ngn välfägnad), bestå, bekosta traktering. De .. täflade om att göra henne små tjenster och blusa på knäck. Forssman Vid aftonl. 1: 174(1891). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 40(1901).
