SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOMBARDEMANG bωm1bardemaŋ4 l. bom1-, stundom 0104, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr skrifvet bombardement)
Etymologi
[jfr d., holl. o. t. bombardement, eng. bombardment, af fr. bombardement, afl. af bombarder (se BOMBARDERA)]
bombardering, beskjutning. DA 1808, nr 21, s. 1. Den 10 (aug. 1854) begyntes bombardemanget (af Bomarsund) och den 16 måste fästningen gifva sig. Schybergson Finl. hist. 2: 423 (1889). — särsk.
a) motsv. BOMBARDERA b. Ett värkligt bombardement med buketter. GHT 1895, nr 245, s. 3.
b) motsv. BOMBARDERA c. Nyblom M. Twain 1: 146 (1873; om täta blixtslag). Värmealstringen hos t. ex. radium sker under inflytande af bombardementet från dess egna α-strålar, som likformigt uppstå genom hela massan. J. Landin i Sv. kem. tidskr. 1904, s. 157.
Ssgr: BOMBARDEMANGS-ESKADER. eskader (af fartyg l. flygplan l. luftskepp) som har till uppgift att bombardera fientlig(a) ort(er) o. d. Brittiska bombardemangseskadrar ha anfallit och verksamt träffat de fientliga flygplatserna. AB(N) 1918, nr 53, s. 5.
-KÅR. kår af bombarderare (se d. o. 2). Belägringshären, med tsaren och preobraschenska gardets bombardementskorps i spetsen, tågade in i staden (Nyenskans 1703). C. v. Bonsdorff i Acta soc. sc. fenn. 18: 379 (1891).
Spoiler title