SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOMBARD bomba4rd, äfv. -bar4d, äfv. bωm-, r. l. m.; best. -en; pl. -er;
i bet. II äfv. POMMER pom4er l. pωm4-, r. l. m.; best. -n; pl. pomrar.
Ordformer
(bombard J. Bureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30, osv. bombert Valentin Musikh. 1: 48 (1900), 2: 67 (1901). pommer Hülphers Mus. 87 (1773), Höijer Musiklex. (1864; med hänv. till bombard))
Etymologi
[jfr d. bombard, holl. bombarde, t. bombarde i bet. I, bombart, pommer i bet. II, eng. bombard, fr. bombarde, it. bombarda i bet. I o. II 2, bombardo i bet. II 1, mlat. bombarda, maskin för slungning af stora stenar, afl. af lat. bombus (se BOMB)]
I. (förr) mil.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng., fr. o. it.] (nästan bl. i fråga om utl. förh.) (medeltida grof) mörsare. Jemte bågskyttarne sköto (i slaget vid Crécy 1346) äfven bombarder .., som ”utslungade jernkulor med eld och stort buller”, säger en samtida historieskrifvare. Wallis Verldsh. 3: 435 (1877). År 1340 omnämnas af Froissard kanoner och bombarder, som kastade stora pilar. F. A. Spak i Artill.-tidskr. 1878, s. 153. De största kanonerna kallades (i Frankrike på 1400-talet) bombarder. Dens. Därs. s. 156. Strindberg G. Vasa 59 (1899; i fråga om sv. förh.).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. it.] (förr) sjömil. med mörsare bestyckadt örlogsfartyg, bombfartyg. (H. Wachtmeister förde år 1700) 38 Rangskepp, jemte ett stort antal Fregatter, Bombarder, Gallioter (m. m.). Nordin i SAH 4: 32 (1804). Stjerncreutz 61 (1863). Under vintern (1854—55) hade förfärdigats flytande batterier, bombarder och kanonslupar. Ramsay Fr. barnaår 3: 160 (1904).
II. mus.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng., fr. o. it.] äldre oboeliknande träblåsinstrument med rakt rör o. munstyckets båda rörblad omgifna af en hylsa l. ”kittel”; vanl. (då ej annat angifves) om basbombarden. Pommer .. (är) af enahanda art med Schallmejor och Hautbois, fastän af olika storlek. Hülphers Mus. 87 (1773). Oboen (har) utvecklat sig (ur skalmejan) på samma sätt, som fagotten ur ”bombarden”, genom att den munstyckets rörblad omgifvande kitteln aflägsnades och den spelande tog sjelfva dessa blad i munnen. NF 12: 66 (1888). Norlind Musiklex. (1912). — jfr ALT-, BAS-, BASSETT-, DISKANT-, TENOR-BOMBARD.
2) [jfr motsv. anv. i holl., fr. o. it.] 16-, stundom 32-fots tungstämma i orgel hvilken efterbildar tonen hos (bas)bombarden (se 1). Mankell Mus. hist. 1: 240 (1864). Norlind Musiklex. (1912).
Spoiler title