SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
BORGMÄSTARE bor3j~mäs2tare, m.; best. -en, äfv. -n; pl. = ((†) -arer Schroderus Comenius 651 (1639), HSH 31: 263 (1667)). Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. vanl. den förkortade formen borgmästar.
Ordformer
(borg- G. I:s reg. 16: 167 (1544) osv.; bourg- Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 254 (1716); bår-, bor- G. I:s reg. 1: 41 (1522), Bidr. t. Åbo hist. I. 3: 27 (1624), Wettersten Forssa o. Hög. 78 (c. 1750); bur- O. Petri (1525) i Sthms tänkeb. 1: 76. borga- G. I:s reg. 1: 243 (1524), N. Av. 20 dec. 1655, nr 2, s. 2; borge- G. I:s reg. 1: 235 (1524), Schroderus Dict. 49 (c. 1638); burge- Växiö domk. akt. 1652, nr 63; båre-, bore- G. I:s reg. 27: 187 (1557), Ekeblad Bref 2: 371 (1663); borgo- G. I:s reg. 1: 6 (1521), Brahe Kr. 59 (c. 1585). borger- Girs E. XIV 42 (c. 1630), N. Av. 20 dec. 1655, nr 1, s. 3; burger- BtFH 3: 34 (1534). — -mästare (-mestare) G. I:s reg. 1: 6 (1521) osv. — -mäster (-mester) G. I:s reg. 1: 41 (1522), 17: 452 (1545), Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 8 (1626). -meister Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 254 (1716: -meistrar, pl.))
Etymologi
[fsv. borghamästare, borghmästare, borgharamästare, liksom d. borg(er)-mester efter mnt. borge(r)mester; jfr holl. burgemeester, mht. burge(r)meister, t. bürgermeister]
1) en stads främste ämbetsman, ordförande i rådsturätt o. magistrat; i ä. tid benämning på de främsta medlemmarna i stadens råd. Borgmästar(e), i skriftspr. äfv. borgmästaren A. Borgmästare och råd. Byfoothe borgomestare och raadh ij .. Swderköpungh. G. I:s reg. 1: 6 (1521). Föreståndarena (för Sthms helgeandshus) skola .. giöra borgemästarenar och Rådett Rekenskaap. Därs. 8: 291 (1533). Bådhe Bårgmestare och Rådett, så väll som åldermännerne och gemeene Bårgerskapett (i Reval). A. Oxenstierna 2: 23 (1609). Borgmästare och råd eller som de vanligen kallas, magistraten, bilda ”stadens styrelse” samtidigt med att de äro organ för statens förvaltning och rättskipningen. Malmgren Stadsbildn. 67 (1910). jfr: Amon Borghamestaren. 1 Kon. 22: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: hövitsmannen i staden; Luther: Dem Burgermeister, Vulg.: principem civitatis, gr. τὸν ἄρχοντα τῆς πόλεως). — jfr BYGGNINGS-, HANDELS-, JUSTITIE-, KOMMERS-, ORDNINGS-, POLITIE-, VICE-, ÄMBETS-BORGMÄSTARE m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. ä. t.] (†) om romersk konsul. Var. rer. 12 (1538). Schroderus Liv. 53 (1626). (Efter Tarquinierna) vardt .. ingen Konung mehr vtvald i Rom, vtan Borgmästare hafva sedan länge regerat derstädes. Bliberg Acerra 243 (1737). Kellgren 3: 205 (1792). Nordforss (1805).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af eng. burgomaster. Namnet bürgermeister gafs fågeln af tysken F. Martens (Spitzb. reise 60 (1675)), emedan den var den största bland Spetsbergens fåglar] måsarten Larus glaucus Brünn., ismås, stormås, stor hvittrut. S. Ödmann i VetAH 1783, s. 99. Den rofgiriga stormåsen eller borgmästaren. Nordenskiöld Vega 1: 108 (1880). Ismåsen eller ”Borgmästaren” tillhör arktiska trakter av gamla och nya verlden. (Sundevall o.) Kinberg Sv. fogl. 899 (1885).
Ssgr (i allm. till 1): BORGMÄSTAR- l. (förr vanl.) BORGMÄSTARE-BESTÄLLNING. borgmästartjänst. Til de lediga Borgmästare-beställningar i alla Städer, .. hvarpå Konungens egna fullmachter vtfärdas, vtväljas och föreslås 3. personer. Arnell Stadsl. 2 (1730). —
-ED. (förr) borgmästares ämbetsed. Arnell Stadsl. 9 (1730). —
-FAMILJ. —
-FRU. Nyblom i 3 SAH 13: 86 (1898). —
-HUS.
1) borgmästares hus.
2) [jfr LANDSHÖFDINGE-HUS] S. k. borgmästarhus (en våning af sten och två af trä). Tekn. tidskr. 1902, Ark. s. 14.
3) borgmästarfamilj. Det penningaristokratiska borgmästar-huset. Palmblad Nov. 4: 140 (1851). —
-MÅS. = BORGMÄSTARE 3. A. G. Nathorst i Ymer 1898, s. 237. —
-PÄRON. Borgmästarepäron, en på Gotland och äfven i andra orter af södra och mellersta Sverige förekommande art, som har .. rikt sockerhaltiga frukter. LAT 1866, s. 186. —
-RAD. (mindre br.) borgmästarstenar. De Geer Minnen 1: 53 (1892). Dessa trånga, illa stenlagda gator (i Åhus) med sin ”borgmästarrad” i midten. Sv. turistfören. årsskr. 1904, s. 128. —
-STENAR, pl. [jfr ä. d. borgmestersten] för fotgängare afsedd rad af stora, vanl. flata stenar i gatans midt. Holmberg (1795; under caniveaux). Kullberg Mem. 3: 12 (1836). Stockholm 2: 263 (1897). Undersökningarna (i det gamla Birka) .. synas hafva gifvit vid handen, att å .. (gatorna), sannolikt i midten, varit lagda stenar, motsvarande de ännu här och där i våra småstäder förekommande ”borgmästarstenarne”. B. Salin i Uppland 1: 196 (1902). —
-SYSSLA. borgmästartjänst. Broocman Österg. 1: 73 (1760). —
-TJÄNST. borgmästares ämbete. 2 RARP 4: 152 (1726). —
-VAL. Arnell Stadsl. 3 (1730). —
-VÄRDIGHET~200 l. ~102. Celsius G. I 2: 77 (1753). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200.
1) till 1. Saml. af instr. f. landtreg. 356 (1723).
2) (†) till 2: konsulat. Lex. Linc. (1640; under consulatus). Bælter Guds sons menniskioblifv. 81 (1751).
Spoiler title
Spoiler content