SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BRANDARE, r. l. m.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[jfr d. brander; efter holl. l. t. brander; till BRAND, sbst.1 I 2]
(†) sjömil. med brännbara ämnen fylldt (mindre) fartyg som i brinnande tillstånd sändes mot fientliga fartyg l. dyl. för att antända dem, brandskepp, brännare. NAv. 21 aug. 1657, s. 3. HFinlÖ 1: 19 (1701). PH 6: 3739 (1755).
Anm. I samma bet. som brandare förekommer ngn gg i ä. tid brandanus l. brandianus. Paa thet fienderne icke skole .. komma jnn tiil ider vförwarandes eller driffue någon brandianus jnn paa skippenn. GR 10: 292 (1535). HSH 2: 28 (c. 1550: brandanus).
Ssg: BRANDARE-SKEPP. (†) = BRANDARE. Stiernman Höfd.-m. 2: 253 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content