BRAND bran4d, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äfv. -er (KOF, Behm(1920)).
Ordformer
(brann Modin)
Etymologi
[sannol. eg. samma ord som BRAND, sbst.1 (jfr d. o. I 6)]
benämning på ett slags förr brukligt fångstredskap, bestående af en fallstock som uppgillrades öfver en annan, på marken hvilande stock. KOF II. 2: 331(c. 1655). Brand .. Ett vargfänge, gjordt såsom en fogelstock; nu förtiden icke brukligt, emedan det sällan lyckas. Swederus Jagt 324(1832). Modin GTåsjö 208(1916).
