BRANIKULA brani4kula l. -nik4-, l. -ɯl-, l. 0302 (brani´cula Weste, -ni`- - Dalin), r. l. f.; best. -an.
benämning på en förr bruklig dans- l. sånglek, stundom utförd liksom ”väfva vadmal”, stundom på så sätt att herrar o. damer ställde sig midtemot hvarandra o. på visst afstånd (inomhus vid hvardera långväggen), därefter närmade sig hvarandra o. parvis svängde rundt, allt under afsjungande af orden: ”Vill inte du, så vill jag / dansa rundtom med kulla / kulla, kulla, kulla, kulla, kej, / dansom med Branikula”; äfv. om musik l. melodi till ifrågavarande dans. Dalin Vitt. 6: 135 (c. 1755). Det var en artig dans som het Branicula. / På gammalt vis då sads: man skulle valmar väfva: / Men heta hvad han vill, så såg man alla sträfva; / At fläta arm om arm, båd korsvis och på tvär. Livin Kyrk. 119 (1781). Bellman 6: 221 (1786). Dalin (1850). Lindhé Minnen 18 (i cit. fr. c. 1865).
