BRICKA brik3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(numera nästan bl. bygdemålsfärgadt) benämning på framsidan af bröstet (i sht hos människor, ngn gg äfv. hos djur); jfr BRINGA. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 227 (efter handl. fr. 1608). En .. liten Hund, rödbrun til färgen och hvit i brickan. DA 1793, nr 60, s. 4. Ändtligt fick han / På den fasta, gråa brickan / Svärdsmedaljens hederstecken. Runeberg 5: 67 (1860). Löjtnanten fattade .. Hultgren i ”brickan” samt drog sin sabel. Anderson Stadsl. 83 (1912).
SAOB
