SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRICKA brik3a2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(breck- VocLib. afd. 46 (c. 1580))
Etymologi
[af mnt. brikke (hvaraf fr. brique, se BRIKETT), besläktadt med BRÄCKA, v.]
1) (i allm. mindre, ofta rund) skifva l. platta l. trissa af trä l. metall l. annat fastare ämne. GR 27: 123 (1557). Löper man på 2 Skidor tillika, och skiuter sig fram med en staka, som hafwer en bricka i endan. Rudbeck Atl. 3: 584 (1698). Vid axelns ändar (å lavetten) sitta brickor med ögon för .. (drag-)linor. UFlott. 3: 38 (1882). Varptrådarna (till de konstväfda skånska brickbanden) trädas genom tunna träskifvor eller brickor .. med hål i hvarje hörn. Fatab. 1915, s. 22. — jfr BALK-, BEN-, BORR-, VÄF-BRICKA m. fl. — särsk.
a) om skif- l. trissformig spelpjäs i vissa spel, ss. brädspel, domino osv.; förr äfv. i utvidgad anv. om spelpjäs af annan form, t. ex. schackpjäs. VarR 33 (1538). (Isl.) Riddari .. (sv.) Bricka, eller en Person i Skaktaflet. Verelius 207 (1681). (Han) trumfade med brickorna i brädspelet. C. F. Dahlgren 4: 288 (1831). — mer l. mindre bildl. om person. Crusenstolpe Tess. 2: 135 (1847). (Han) är .. alldeles för god att .. användas som bricka i detta spel. AB(L) 1895, nr 261, s. 2. — jfr BRÄDSPELS-, DAM-, DAMSPELS-, DOMINO-, DUBBEL-, JAN-, SPEL-BRICKA m. fl.
b) plåt l. märke för nummer l. namn l. annat tecken. Alla, som vid Sprutlaget indelte äro, (skola) vid påkommande Eldsvåda, bära på bröstet en Bricka eller Bläck-plåt, som utmärker Nummern af dess Spruta. Brandordn Gbg 1748, s. 52. Inom hvarje kompani skall .. finnas uppslaget: .. brickor med innehafvarnes namn eller nummer å hvarje säng. TjReglArm. 1889, s. 338. — jfr BRANDFÖRSÄKRINGS-, NUMMER-, PERMISSIONS-, POLIS-, TJÄNSTE-, VAKT-BRICKA m. fl.
c) tekn. platta l. plåt under skrufmutter l. dyl., underläggsbricka; mutterbricka. VetAH 1797, s. 139. TT 1887, s. 46.
d) (numera knappast br.) fys. skifva i elektriskt torrelement. Berzelius i FKM 2: 24 (1807).
2) (i allm. större) skifva af trä l. metall l. annat fastare ämne (oftast försedd med uppstående kanter) i sht afsedd att därpå bära hvarjehanda föremål; äfv. om underlägg för fat l. glas l. dyl. till skydd för det föremål hvarpå fatet osv. ställes. BrölBesv. 284 (c. 1670). En jockej med en kopp thee och ett par skorpor på en bricka inträdde. Cederborgh JP 12 (1818, 1819). Till hvarje par ljusstakar (följde) såsom nödvändigt tillbehör .. bricka med ljussax. Nyblom Minn. 1: 47 (1904). jfr BORDS-, KAFFE-, MAT-, PRESENTER-, SERVERINGS-, SILFVER-, SMÖRGÅS-, TE-BRICKA m. fl. — mer l. mindre bildl. i uttr. som beteckna att ngt icke hemlighålles, utan framlägges till öppet l. allmänt beskådande. Aldrig hade han trott, att han en gång skulle finna ungdomens hemlighet så lagd i öppen dag, som han här fick den till skänks på en bricka. Strindberg Hafsb. 223 (1890). En .. stram herre, som aldrig bar omkring sina bekymmer på bricka. Lindqvist Herr. 275 (1917). jfr PRESENTER-BRICKA.
Ssgr: BRICK-BAND.
1) (förr) till 1: konstväfdt band tillverkadt med tillhjälp af ”brickor” (jfr språkprofvet från 1915 under BRICKA, sbst.3 1). På sina orter lära brickbanden varit själfskrifna som byxhängslen och frans- eller tofsprydda strumpeband. Fatab. 1915, s. 24.
2) till 2: band som användes ss. brickhängare. —
(1) -BÅRD. (förr) jfr -BAND 1. Fatab. 1915, s. 29. —
(2) -DUK. duk att lägga på en bricka. Freja 1885, s. 77. —
(2) -HYLLA. hylla att ställa brickor på. AB 1911, nr 313, s. 11. —
(2) -HÅLLARE, r. l. m. jfr -HÄNGARE. —
(2) -HÄNGARE, r. l. m. inrättning hvari brickor upphängas (vanl. bestående af i kors hängda band hvari brickorna inträdas); jfr -BAND 2, -HÅLLARE. —
(2) -STÄLL. jfr -HYLLA. —
(1) -VÄFNAD. [jfr t. brettchenweberei] (förr) abstr. o. konkret; jfr -BAND 1. Fatab. 1915, s. 23, 29.
Spoiler title
Spoiler content