SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRONKIAL broŋ1kia4l, adj.
Ordformer
(stundom skrifvet bronch-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. bronchial; af nylat. bronchialis, afledn. af bronchia (se BRONKER). Jfr BRONKIELL]
med. o. veter. adj. till BRONKER: som har afseende på l. är belägen i (ngn af) luftrörets grenar, bronkiell; nästan bl. ss. förled i ssgr. Dalin (1871). 2NF (1905).
Ssgr: BRONKIAL-ANDNING. icke normalt andningsljud på bröstkorgsväggen beroende på minskad lufthalt i den bronkerna omgifvande lungväfnaden; jfr -RESPIRATION. Man bör .. aldrig tala om bronkial-andning, utom i fall då exspiriet höres minst lika starkt, helst starkare än inspiriet. Hygiea 1922, s. 611. —
-ASTMA. jfr -KRAMP. Hygiea 1891, 2: 343. Bronchialasthma karakteriseras af anfall af svår andnöd i förening med exspiratorisk dyspnoe. Wide MedGymn. 200 (1896).
-GREN. om hvar o. en särskild af luftrörets grenar. VetAH 1814, s. 120. —
-KRAMP. = -ASTMA. 2NF (1905).
-KÖRTEL. VetAH 1814, s. 119. Bronkialkörtlar, .. benämning på de lymfkörtlar, som ligga dels i mellanrummet mellan bronkerna, dels utefter bronkernas förgreningar i lungans hilus. 2NF (1905).
-RESPIRATION. = -ANDNING. 2NF (1905).
-UTVIDGNING~020. 2NF (1905).
Spoiler title