[fsv. brudha studh, af BRUD, sbst.1 1, o. studh, stöd; jfr BRANDSTOD;jfr sv. dial. brusta, bru(d)stugor. Brudstuga (brusta osv.) o. brudskog äro förvrängningar af brudstod]
(jfr anm. sp. 4305) i uttr. gå l. löpa brudstuga l. i brudstuga, om blifvande brud: gå omkring (i sin egen o. angränsande socknar) o. tigga bidrag till bosättningen. Ingen lösskona skall löpa brudstuga. SynodA 2: 13(1584). Hon öffuergaff sijn festeman .. seden hon hade gått i brudstugu och föruerffuat sigh 2 ℔ vll. BtFinlH 2: 248(1588). Hon hafr gåt öfuer 3 sochner i brudstodh. ConsEcclAboP 423(1660). Landsm. 1909, s. 80. — (†) Gå .. i Brustufwer. Rääf Ydre 4: 418(cit. fr. 1693).
Ssgr (jfr anm. sp. 4305): BRUDSTUGE- l. -STUGO- l. -STUGU-GÅNG. (-stu- Murenius AV 317(1656), Hagström) Murenius AV 82(1642). Den s. k. ”brudstugången” .. bestod däruti, att fästmön, åtföljd af någon hustru i släkten, brukade vandra omkring till fränder och grannar för att insamla gåfvor till den blifvande bosättningen. Hagström Herdam. 4: 268(1901). —
-HJÄLP. om den bosättningshjälp som erhålles vid brudstugugång. Trolofningz gåfuor och brudstugu hielp hörer .. (bruden) enskijlt til at behålla. Murenius AV 193(1649). —
-PIGA. om blifvande brud som ”går i brudstuga”. Hagström Herdam. 3: 521(cit. fr. 1642). Brudstugopigor och sädestiggare från andra socknar förbjudas att löpa hijt (till Dunker) i Brudstadh. Därs. 1: 430(cit. fr. c. 1685). —
