SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BULLFÅNG, r. l. m.; best. -en; pl. -er (LReg. 4: 796 (1695)).
Etymologi
[sv. dial. bullfång, motsv. ä. d. bulfanger, bol-; af holl. bolkvanger (nordholl. dial. äfv. bol-); förra leden anses motsvara BÖLJA, sbst., o. betyda regnby l. storm; senare leden hör till ett v., motsv. FÅNGA]
(†) kapprock (åtminstone i senare tid af vadmal), i sht sådan som användes af båtsmän; jfr PAJ-ROCK. Stadga 10/6 1683, s. 3. En bullfång af valmar. StadfContrRotBåtzmansh. 1739, § 6. Bullfången (som rusthållarna skulle hålla sin båtsman med må) hädanefter .. aldeles afskaffas. Resol. 29/6 1752, § 15.
Spoiler title
Spoiler content