SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BUNT bun4t, r. l. m. ((†) n. BtÅboH I. 4: 180 (1632), Lange Norby 55 (1742)); best. -en; pl. -ar ((†) -er (möjl. att föra till BUNTA) 17071830; ss. n. äfv. = 16321707); äfv. (numera nästan bl. i södra Sv., starkt hvard. l. bygdemålsfärgadt) BUNTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bund(h) 16371645. bun(d)t 1640 osv. bunta LPaulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630), LD 1910, nr 150, s. 3. bundter, sg.? Synnerberg (1815))
Etymologi
[jfr d. bundt, n. (i bet. II 5), mnt. bunt, n.; af t. bund, i bet. I (vanl.) m., i bet. II n.; se för öfrigt BUND, sbst.1; jfr BUNTA, v.1]
I. ngt som binder.
1) (†) bindel, binda; linda; bandage. Lundberg Paulson Erasmus 153 (1728). De vnge Biörnarna, när de komma til verlden, äro med en hud omgifne, och lik som vti en bundt inneslutne. Bliberg Acerra 215 (1737); jfr II 1.
2) [efter ä. t. türkischer bund o. d. (äfv. ss. växtnamn); bet. utvecklad ur 1] (†) turban; ss. enkelt uppvisadt bl. i förb. tur(ki)sk bunt, dels ss. namn på en liljeväxt (Lilium martagon Lin.?), dels ss. namn på ett heraldiskt emblem; jfr BUNTE-MÖSSA. Tursk Bund (bär blommor först) uthi 8de Åhret. Rålamb 14: 61 (1690). Ofvan uppå skölden emellan Hielmarna ligger en hvit Turckisk bundt. Nordberg ClaræMinn. 134 (1727).
II. ngt som är hopbundet.
1) (†) bylte, paket. Igår (kom) hidt ett bundt, med kremmare saaker uti, om swept med papper. ÅgerupArk. Bref 23/7 1707. ÖoL (1852).
2) [jfr sv. dial. (Dalarna) bunt, valk på lifstycke] (†) om uppstoppad ring l. vulst som förr användes för att få en kjol o. d. att stå ut upptill. Dieffwlen dantzer på walckar, buntor, etc. LPaulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630). Schroderus Dict. 2 (c. 1638).
3) tekn. på en axel fastsmidd, flänslikt utstående ring som samverkar med en motsvarande urtagning i ett lager l. i ett sådant anbragta lösa ringar o. till dem o. lagret öfverför i axelriktningen verkande tryck. JernkA 1838, s. 214. LB 4: 41 (1903).
4) (numera bl. i ssgrna TYG-, VÄF-BUNT) tygstycke; jfr BULT, sbst.1 8. 2 st. små buntt tygh. BtÅboH I. 4: 180 (1632; i inventarieförteckning).
5) (nödtorftigt ordnad) vanl. med (ombundet) snöre l. dyl. hopfäst samling af (i sht mindre) föremål (vanl. alla af samma slag), knippe, knippa, packe; äfv. mera obestämdt: hög, hop; stundom (särsk. i a o. c) föraktligt, med bibegrepp af att det hela är mer l. mindre värdelöst. En bunt Nycklar. RelCur. 320 (1682). Under takfoten var en bunt af halm ock blår. 2RARP 2: 210 (1723). En bundt med .. käppar. Lallerstedt Dygdel. 46 (1746). Sedan timret buntats i .. (en särskild apparat) och omslagits med en kätting eller ståltrådslina, utsläppes bunten .. åter i älfven. SkogsvT 1908, s. 553. — särsk.
a) om packe af tryckta l. skrifna l. oskrifna papper (bref, dokument osv.); stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: mängd, hög, massa. En bunt bref, räkenskaper, arkivalier, tidningar, brefpapper, makulatur. De sista numren i auktionskatalogen utgöras af några buntar svensk vitterhet. KKD 6: 24 (1707). Skulle store Historiske Tviflare finnas i vårt Samfund, ursägte de mig, at jag ej har Kyrkoboken til hands, eller andra gällande bevis, tagne ur heliga Bunter. GbgMag. 1759, s. 50. De inkomne bundtar af anmärkningar (mot profpsalmboken). SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 142. Lundgren MålAnt. 3: 107 (1873). — jfr BREF-, PAPPERS-BUNT. — särsk. om sedelbunt. En bunt tiokronesedlar. Pengar i bundtar. Wennerberg 2: 156 (1849, 1882). De Geer Minn. 1: 18 (1892). jfr SEDEL-BUNT.
b) (mer l. mindre noga) bestämd(t), i handeln o. eljest ss. mått använd(t) antal l. mängd af ngt. Sparrisen kostar en krona bunten. OxBr. 11: 811, 812 (1645; i fråga om knifvar, lås). 300 bunt höö och 300 kanor hafra. KKD 10: 48 (1707). Slike buntar (näfver) .. / Ha gällt en kopparmark. Livin Kyrk. 20 (1781). Några bundtar svafvelstickor. Lovén Folkl. 187 (1847). LfF 1899, s. 305 (i fråga om lök). — jfr FURAGE-, HÖ-BUNT. — särsk. (i fackspr.)
α) (numera knappast br.) i fråga om (torkad) fisk: 100 stycken. OxBr. 11: 723 (1637; i fråga om böckling). OrdnLilleTull. 1686, s. B 2 a.
β) i fråga om järnplåt: 50 l. 25 stycken. — jfr: Bunt kallas vid järnblecksmide 25 Stört. Rinman (1788).
γ) (numera mindre br.) i fråga om lin: 10 par fittjar. Celsius Alm. 1735, s. 15.
δ) i fråga om garn o. d.; i fråga om bomullsgarn numera: 4 1/2 kg. OxBr. 11: 808 (1645). Ekenmark Minnesb. 11 (1828). — jfr GARN-BUNT.
c) (numera föga br.; jfr dock slutet) i mera obestämd anv.; ofta i fråga om personer. Peringskiöld MonUpl. Dedik. 2 (1710). (Luther o. Molière) ägde hvar och en sitt värde; men passade sig ej i en bundt. Tessin Bref 2: 239 (1754). De (fångna insurgenterna) ställdes upp på gatan i buntar, kring hvilka slogos rep. Melander Långtur 158 (1896). — särsk. (hvard., fullt br.) i uttr. hela bunten (utan följ. sbst.), hela högen; nästan bl. om personer: allasamman, allihopa. Tavaststjerna (1887) hos Söderhjelm Tavaststj. 128. Bussigt folk hela bunten. TurÅ 1904, s. 233. jfr: Där var en hel bundt studenter. Numers Kuop. 36 (1892).
Ssgr: A: (II 3) BUNT-LAGER, n. tekn. kamlager. TT 1900, Allm. s. 254.
(II 5) -TALS. (bunte- 1747) (numera mindre br.) i buntar. Linné Vg. 110 (1747).
(II 5) -VIS, adv. i buntar.
B (†): (jfr II 2) BUNTE-BYXOR, pl. byxor med ”bunt”? (Värjan) gick igenom min Bundte-byxor, som på den tiden brukades. Loenbom Upl. 1: 56 (c. 1630).
(I 2) -MÖSSA. turban? (jfr BUNT-MÖSSA under BUNT-). (De turkiska professorerna äro klädda i) store BunteMösser. Dryselius Måne 500 (1694).
-TALS, se A.
Spoiler title
Spoiler content