publicerad: 1925
BÖRD bœ4rd, sbst.1, r. l. f. (f. 5Mos. 28: 57 (Bib. 1541: effterbyrdena), Lundell; m. Sahlstedt, Adlerbeth HorOd. 130 (1817)) ((†) n. GR 3: 24 (1526), Därs. 4: 218 (1527)); best. -en ((†) -an Lagförsl. 254 (c. 1606: Jernbyrdan), Spole Alm. 1687, s. 28 (: Järnbyrdan)); pl. (numera bl. i fackspr. i bet. 6) -er (GR 18: 10 (1546; se 4), Rääf Ydre 3: 415 (i handl. fr. 1594; se 10 b), BtSvStat. A 1910, s. 41) ((†) -ar Sahlstedt (1773)).
Ordformer
(-y- (-ij-) GR 1: 4 (1521), Fryxell Ber. 2: 52 (1826: Jernbyrden). -i- GR 6: 20 (1529: Birdeman). -o- (-å-) Rääf Ydre 1: 303 (i handl. fr. 1552: borda men), Därs. 324 (i handl. fr. 1577). -ö- 1524 osv. -rdt 1525—1559. bör- MeddNordM 1898, s. 73 (1622: Börszbref), Sjöstedt Förlossn. 178 (1875: börtving). Jfr vidare VITTNES-, ÅT-BÖRD)
Etymologi
[fsv. byrþ, bördh, f. i bet. 3, 6, 8, 11, 13, 14, i ssgr äfv. i bet. 1; jfr d. byrd (ä. d. äfv. burth) i bet. 6, 10, 11, i ssgr äfv. i bet. 1, nor. dial. burd, m., i bet. 5, 6, 8, i ssgr äfv. i bet. 1, isl. burðr, m., i bet. 1, 5, 6, 7, byrð, f., i bet. 10, mnt. bort, holl. geboorte, t. geburt, eng. birth, got. gabaurþs (de fem sista i bet. 6); af ett germ. burþi- (burði-); jfr äfv., i bet. 3, nor. dial. byrd, f., isl. byrðr, f. (jfr BÖRDA, sbst.); urspr. vbalsbst. till BÄRA; bet. 6, ur hvilken bet. 7—14 utvecklats, motsvarar BÄRA, v. 14; beträffande bet.-utvecklingen jfr Schrevelius Civilr. 3: 382 ff. (1849). — Jfr BÖL-, BÖRDA, sbst., BÖRDA, v.1—3, BÖRDIG, adj.1, BÖRDSRÄTT]
A.
1) bärande; bl. i ssgr; jfr INNE-, JÄRN-, NEDER-, UPP-, VITTNES-, YX-, ÅT-BÖRD samt BÖL-. Anm. Bet. ’bärande' är i dessa ssgr numera förbleknad.
2) [jfr nyisl. burðir (pl.) i bet.: (kropps- l. själs)krafter; urspr.: bärkraft?; möjl. dock att föra till BÖRD, sbst.2 (jfr d. o. 2 a); i så fall urspr.: det tillstånd som helst bör råda] (†) själens jämvikt, sinneslugn?; anträffadt bl. i förb. lugn och börd. (Själens egentliga läggning) yttrar sig merendels hos en menniskjo, tå sinnet är i lugn och börd. Rydelius Förn. Föret. § 15 (1718, 1737).
3) [jfr sv. dial. (Gotl.) börd, f. (jämte börda), antal af 24 gärdsgårdsstörar] (†) eg.: börda (jfr BÖRDA, sbst. 2); visst antal gärdsgårdsstörar. 12 Giärdsle-Störar giöra en Börd. Linné Gothl. 272 (1745).
4) [jfr liknande anv. af ä. d. byrd, bør samt mnt. bore] (†) uppbörd, inkomst. Borgemestere och Rådh i .. Calmar .. skole .. göre .. Rechenschap för .. Stadzens ränther och opbyrder .. wår Befalningzman .. skall hafwa .. vpseende .. att Staden vtaf sådana ränther och byrder .. iw mher och mher förbättredt .. blifwa må. GR 18: 10 (1546). Sundelius NorrköpMinne 293 (i handl. fr. 1638).
5) [jfr ä. eng. burden (vanl.: börda) i samma bet., äfvensom BÄRA, v. 13] (†) bördighet (se d. o. II); äfv. konkret: afkastning, gröda, skörd, frukt. Bör ock med få ord nämnas om .. (jordsorternas) börd och fruktbarhet. Gissler IVetA 1751, s. 14. 1777 har en ovanlig kall och våt sommar gifvit ymnog börd, men utan full mognad. Hülphers Norrl. 4: 166 (1779). Wecksell SDikt. 114 (1860; konkret). — jfr GRÄS-, SKOGS-BÖRD.
B.
6) födsel, födelse, förlossning; vanl. (utom i fackspr., särsk. obstetr., numera mindre br.) med tanke (företrädesvis) på den födande eller (numera föga br.) med tanke (företrädesvis) på den födde. Förtidig börd (obstetr.). J then byrd est tu (dvs. Jungfru Maria) een (dvs. ensam), / som födde son vtan meen. Ps. 1536, s. 67. Een ikorn hafwer, 4. 5. eller 6. Vngar i een bördh. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 54. Hon har haft en lycklig börd. Möller (1790). Sin egen börd har ju ingen bevittnat. Lagerlöf HomOd. 6 (1908). — jfr BARNS-, JUNGFRU-, MISS-, VAN-BÖRD. — särsk. (numera bl. arkaiserande, föga br.) i uttr. (år 1924) efter l. före (förr äfv. för) Kristi l. Vår Herres l. Frälsarens l. Guds börd o. d. Arum epter Gudz byrd Tusendhe femhundrade tiugu oc pa thet första. GR 1: 4 (1521). År 61 efter vår Herres börd. Rydberg Sägn. 1 (1874).
7) [jfr sv. dial. börd (Finl.) l. bärande, n. (Västergötl. m. fl.), kons födslodelar, äfvensom d. bør, lifmoder] († utom i ssgn BÖRD-TVING(A)) sammanfattande benämning på de kvinnliga l. honliga födslodelarna; äfv.: lifmoder, moderlif. — bildl. (Månen) säges .. ännu röras allenast i sin moders jordens lijff och börd. Rudbeck Atl. 2: 392 (1689; lat. texten: in .. Terræ ventre).
8) († utom i ssgr) konkret: hvad som framfödts; foster; barn. Såsom eenne quinnos otijdhigh börd see the (dvs. de ogudaktiga) intet solena. Psalt. 58: 9 (Bib. 1541). Hvi blef jag född till ljus, en börd af Natten? Atterbom LÖ 2: 433 (1827). — jfr DRUF-, EFTER-, MISS-BÖRD.
9) [beträffande bet.-utvecklingen jfr GENERATION] (†) släktled, generation, släkte. Böcker äro .. de Lärdas Testamenten, som de lemna Menniskiorne; De gå från den ena börden til den andra, och stå lika som i beredskap för de ännu ofödde. Kling Spect. Rr 1 b (1735).
10) härstamning, härkomst; särsk. med tanke på rang l. rättigheter som ngn åtnjuter på grund af sin härstamning; äfv. bildl.; förr äfv.: ursprung, upphof; i sht förr ofta i uttr. leda, förr äfv. taga sin börd från (ngn), härstamma från (ngn); förr äfv. (särsk. i förb. släkt och börd): släktskap; jfr 11. Af äkta, oäkta, hög, låg börd. Han är tysk till börden, förr äfv. till l. af börd. Mat. 1: 1 (NT 1526). Endoch han eder förwant är med slekt och byrd. GR 6: 222 (1529). Hon tog sin börd af ädelt blod. Nordenflycht QT 1746—47, s. 53. Han leder sin börd ifrån Hercules. Sahlstedt (1773). Den källas åder, / som ej för menskoblick förråder / sin börd i djupa skogars famn. Arnell Moore 1: 83 (1829). Suffixerna äro i allmänhet af utländsk börd. Noreen VS 2: 408 (1910). — jfr FÄDERNE-, GUDA-, KONUNGA-, NORDMANNA-BÖRD. — särsk.
a) ädel l. förnäm härstamning; adel(skap). Spegel GV 141 (1685). Grundtanken i .. (Frithiofs saga) är förtjenstens strid emot börden. Hagberg Tegnér 17 (1847). Mannen af börd och qvinnan af folket. Schwartz (1858; boktitel). Sandblad RyFång. 24 (1915).
b) (†) stamtafla. Alla thenna börderna fordrade iagh hoos Rasmus Loduiksonn och han migh denn wthdrogh aff släcktebokenn. Rääf Ydre 3: 415 (i handl. fr. 1594).
11) (utom i Finl. numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) närmande sig l. öfvergående till en sammanfattande benämning på samtliga de personer som äro besläktade: släkt, ätt; afkomma; ofta (i sht jur.) innefattande bl. de släktmedlemmar som äro bördemän; särsk. i uttr. sälja, gå osv. (ut)ur, (i)från, utom (förr äfv. undan) börden, döma, lösa i börd, i sht förr äfv. under börden, vara inom l. utom börd(en) o. d. Han motte lösza samma iord vnder byrden igen. GR 7: 186 (1530). Hustrv Kadrin .. hade samma godz olagligha vndan byrdena borth soldt. BtFinlH 3: 123 (1541). Samme gårdt (är) kommen ifrå Kong:e M:ttz salige slechtt och byrdt. GR 25: 56 (1555). (Detta folkslag) är till sådana myckenheet upwäxt af Deucalles börd. Rudbeck Atl. 4: 28 (1702). Fastigheten ”dömes i börd” .., d. v. s., att Domaren förklarar bördemannen berättigad, att tillträda densamma. Schrevelius Civilr. 3: 413 (1849); jfr 12.
12) [användt ss. vbalsbst. till BÖRDA, v.3] (utom i Finl. numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) inlösen af fast egendom på grund af bördsrätt (i bet. 2); stundom öfvergående i bet.: inlösen till följd af rätt att börda (ngt) (äfv. oberoende af släktskap); ofta svårt att skilja från 13. Schmedeman Just. 1545 (1699). Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning Om Lagfart och Börd af Jord på Landet. (1800; rubrik). Englund Ged. 152 (1853; i fråga om inlösning på grund af medlemskap i ett bolag). EmigrUtredn. Bil. X, s. 8 (1910).
13) bördsrätt; ofta svårt att skilja från 12.
a) (utom i Finl. numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) = BÖRDSRÄTT 2; stundom öfvergående i bet.: rätt att börda (ngt) (äfv. oberoende af släktskap; jfr b, c). (Han har) beuijst sijn bẏrd och räth. GR 4: 218 (1527). Peders hustru och des (till-)ehrnade Man Åke som ingen bördh till Jorden hafwa. VDAkt. 1699, nr 307. EmigrUtredn. Bil. X, s. 11 (1910).
c) (†) bildl.: (laglig l. häfdvunnen) rätt (till ngt); äfv.: säkerhet (i fråga om ngt)? Såsom menniskjan af sig sielf icke kunnat erhålla beständig börd och fasta (på det tillkommande), ty hafwer man alla tider hållit sig til .. Orakel. Block Progn. Förspr. (1708). Vi (Nordens folk) söka ljuset fritt, af gammal börd. Böttiger 3: 141 (1837, 1858).
a) = BÖRDE-JORD 1. (Hela hemmanet) ær hans retthe byrdh oc arff. GR 3: 262 (1526). Efter reformationen försökte en bonde att såsom sin börd återvinna Finnfara. Widmark Helsingl. 1: 77 (1860).
b) = BÖRDE-JORD 2. Samme .. hemen (dvs. hemman) .. war theres rätte börd. VgFmT II. 2—3: 108 (1591); möjl. till a. — jfr SKATTE-BÖRD.
Sammansättningar.
Anm. 1:o. Samma ssg kan ofta lika väl fattas ss. hörande till 11 som till 12, 13 l. 14.
2:o. Flertalet till 11—14 hörande ssgr användas numera i sht i juridiskt språk samt utom i Finl. nästan bl. i fråga om ä. förh.
A (numera föga br.): BÖRD-ADEL, se F. —
(11) -BJUDA. (†) jur. uppbjuda (fast egendom) åt bördemän; jfr BÖRDE-BUD. FörarbSvLag 1: 321 (1690). —
(13 a) -FALLEN, p. adj. [jfr FALLA XIII] (†) i uttr. vara bördfallen till ngt, ha bördsrätt till ngt. Calonius 5: 135 (1799). AdP 1800, s. 323. —
(12) -FRI. (börd- 1780—1911. bördes- 1885) [möjl. till BÖRDA, v.3] (jfr anm. 2:o) om fast egendom: som ej är utsatt för (risken) att bli bördad. Et mantal Frälse-Säterie .. bördfritt, är til salu. SP 1780, s. 812. —
(13 a) -KÖP. (börd- 1805—1911. börda- 1689. bördes- 1867. börds- 1916) [fsv. byrþa køp] (jfr anm. 2:o)
(13 a) -KÖPA. (börd- 1686—1916. börds- 1916) (jfr anm. 2:o) nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.
1) med stöd af bördsrätt (se d. o. 2) förvärfva (fast egendom) gm köp; efter utfärdandet af Kungl. Förklaringen 23 mars 1807 i strängt fackspr. i sht (motsatt: -LÖSA) i fråga om släktjord som köpes omedelbart från en inom bördsled varande skyldeman; jfr -LÖSA. StadgaFörordnTestamenten 1686, s. A 3 a. Är jord bördkiöpt; tå kan thes värde bortgifvas (gm testamente). JB 8: 1 (Lag 1734). Olivecrona Lagb Gift. 147 (1851).
2) i sht kam. förvärfva bördsrätt (se d. o. 3) till (ngt). Bördköpt kronojord. Kuylenstierna Rekogn. 15 (1916). —
(13 a) -LÖSA, v. (börd- 1851—1904. börde- 1789) (jfr anm. 2:o) = -KÖPA 1; efter utfärdandet af Kungl. Förklaringen 23 mars 1807 i strängt fackspr. i sht (motsatt: -KÖPA) i fråga om släktjord som efter försäljning till oskyld person l. fjärmare skyldeman i behörig ordning inlöses med stöd af bördsrätt; nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr BÖRDS-LÖSEN. AdP 1789, s. 168. Olivecrona LagbGift. 147 (1851). —
-LÖSEN, se F. —
-MAN, se C. —
-SKILLING, se C. —
(7) -TVING l. -TVINGA, r. l. f. (-tving 1816—1908. -tvinga 1868) [efter d. børtvinge] (numera mindre br.) veter. apparat som anbringas öfver blygden på en ko för att hindra lifmoderns framfallande. Sjöstedt Husdj. 1: 215 (1860). PT 1908, nr 254 A, s. 1. —
B (†): BÖRDA-BUD, se C. —
-KÖP, se A. —
-MAN, se C.
C (Anm. De ssgr i hvilka denna ssgstyp numera förekommer höra till bet. 11—14, men kunna äfv. föras till BÖRDA, v.3, o. torde i formellt hänseende till stor del bero på anslutning till d. o.): (14 b) BÖRDE-BONDE. (numera bl. i Finl., knappast br.) bonde å ett bördsrättshemman; jfr SKATTE-BONDE. PT 1758, nr 17, s. 4. —
(13 a) -BREF. (†) dokument som (utan att nödvändigtvis innehålla genealogiska upplysningar) bekräftar ngns bördsrätt till ngt. GR 16: 197 (1544). Jfr äfv. BÖRDS-BREF under F. —
(11) -BUD. (börda- 1688. börde- 1545—1556. bördes- 1562) [fsv. byrþa buþ] (†) jur. bördemäns anbud (att köpa bördejord); äfv. närmande sig bet.: rätt att afgifva dylikt anbud, bördsrätt; jfr BÖRD-BJUDA. (Vi öfverlåta åt konungen) al thän räth oc bördebud, szom wii eller wåre barn tiil förnämde gård .. haffue kunne. BtFinlH 3: 167 (1545). Byrdabud är aflagd. FörarbSvLag 1: 51 (1688). —
(jfr 14 b) -HEMMAN. (numera bl. i Finl., föga br.) kam. = BÖRDSRÄTTS-HEMMAN. ConsAcAboP 4: 268 (1675). HforsT 1863, nr 6, s. 3. jfr (†): (Häradshöfdingarna förfråga sig) antingen .. (de af öde upptagna rustningshemmanen) skola anses som börde .. eller som Krono. LMil. 3: 518 (1694). —
(jfr 14) -JORD. (börde- 1690—1910. börds- 1643—1843) (jfr anm. 2:o)
1) jur. jord (på landet af arfvejords, i stad såväl af arfve- som aflingejords natur) som är underkastad bördsrätt (i bet. 2); jfr BÖRD, sbst.1 14 a, samt ODAL-JORD. 2RARP I. 2: 221 (1720). På odaljorden eller bördsjorden kunde .. (bonden) sätta en så kallad landbo. Reuterdahl SKH II. 1: 69 (1843).
2) i sht kam. kronojord underkastad bördsrätt (i bet. 3); jfr BÖRD, sbst.1 14 b. ÅngermDomb. 30/6 1643, fol. 207; möjl. till 1. LMil. 2: 435 (1690). —
-LÖSEN, se F. —
-LÖSA, se A. —
(11) -MAN. (börd- 1530. börda- c. 1540—1729. börde- 1526—1917. bördes- (bördis-) 1638—1850. bördo- 1631—1729. börds- 1558—c. 1755) [fsv. byrþa man] (numera föga br.; jfr dock slutet) (manlig l. kvinnlig) släkting l. anförvant, frände. Rääf Ydre 1: 303 (i handl. fr. 1552). Tu (Noa) äst min Bördeman, iag tin Bröst Arfwing echta. Spegel GV 85 (1685). Rut 2: 20 (Bib. 1917). särsk. (jfr anm. 2:o) sådan släkting (jfr språkprofvet från 1734) som har bördsrätt (vare sig till fast egendom som tillhört hans släkt, jfr BÖRDSRÄTT 2, l. till bördköpt kronojord, jfr BÖRDSRÄTT 3). At han retthe byrdheman ær tiil thet gotz szom öregrwndz köpstad paa (dvs. hvarpå Öregrunds stad) bygdher war. GR 3: 283 (1526). (Kan rusthållaren icke betala påbjudna munderingspenningar) bör samma Skatterättighet hembjudas wederbörande Bördsmän, om de för samma Hemman wela eller kunna rusta. LMil. 2: 404 (1690); jfr BÖRDSRÄTT 3. Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar ..: sedan föräldrar och förfäder, och the som honom å sidone skylde äro til och med syskonebarn. JB 6: 1 (1734). Björling Civilr. 64 (1906). —
(12) -PENNING. (börde- 1734—1893. bördes- 1790—1833) (jfr anm. 2:o) = -SKILLING; ofta i pl. JB 5: 10 (Lag 1734). —
(12) -SKILLING. (börd- 1720—1850. börde- 1720—1893. bördes- 1790—1814. börds- 1819—1875) (jfr anm. 2:o)
1) lösepenning för bördejord (i bet. 1), hvilken summa, tills målet blef afgjordt, skulle deponeras hos offentlig myndighet. FörordnBördesrätt 1720, § 18. RiksdP 1875, 2K. nr 27, s. 15 (bildl.).
2) i sht kam. lösepenning för bördejord (i bet. 2). Kuylenstierna Rekogn. 14 (efter handl. fr. 1582). —
-TALAN, se D. —
(12) -TID. (bördes- 1800) (jfr anm. 2:o) fatalietid för bördestalan. Kongl. Maj:t .. (har) ansett bördestiden kunna .. förkorrtas. AdP 1800, s. 16. Jfr äfv. BÖRDS-TID under F.
D (mindre br.; jfr anm. 2:o): BÖRDES-BREF, se F. —
-BUD, se C. —
-FRI, -KÖP, se A. —
-LÖSEN, se F. —
-MAN, -PENNING, se C. —
-SKILLING, se C. —
(12) -TALAN. (börde- 1720—1858. bördes- 1720—1910. börds- 1756—1910) (rätt till) käromål i fråga om bördsrätt. Alt Aflinge är ifrån Börde-Talan fritt, och aldeles uteslutit. FörordnBördesrätt 1720, § 1. —
-TID, se C.
E (†): BÖRDO-MAN, se C. —
F: (10) BÖRDS-ADEL. (börd- Heinrich (formen klandrad i AJourn. 1815, nr 227, s. 1)) [jfr d. byrdsadel, holl. geboorteadel, t. geburt(s)adel] Heinrich 1: 3 (1814).
1) (numera föga br.) abstr.: adelskap som (sedan lång tid tillbaka) gått i arf (i motsats till sådant som i relativt sen tid förlänats); motsatt: bref-, börsadel. Förakt för bördsadel, paradt med verklig vurm för riddarvärdigheten. (Cavallin o.) Lysander 475 (1880).
2) konkret: samhällsklass med adelskap som (sedan lång tid tillbaka) gått i arf; stundom om adel öfverhufvud. Bördsadelns nu varande representationsrätt. Fryxell Arist. 1: 5 (1845). —
(10) -ARISTOKRAT. —
(10) -BREF. (bördes- 1706. bör(d)s- 1589—1622 (: Börsz-)) [jfr ä. d. byrdbrev, mnt. bortbrēf, t. geburtsbrief] (förr) intyg om (hederlig o. äkta) börd; jfr BORDSBREF. Skråordn. 264 (1589). Ingen warder promoverad til någon gradum eller .. til något anseenligit Embete, för än (han) hafwer lagdt fram sitt Bördzbreff, och låtit see, att han uthaf ährligh Slächt och Föräldrar födder är. Rudbeckius KonReg. 68 (1614). Böttiger Haupt 17 (1901). Jfr äfv. under C. —
(6) -DAG. (†) födelsedag. (Kalfvens) bördsdag och år (måste) anteknas. Broocman Hush. 3: 12 (1736). Nicander VirgEcl. 19 (1752). —
(10 a) -FÖRDOM~20, stundom ~02. fördom om företräde o. d. på grund af börd, ståndsfördom. Frey 1841, s. 238. —
(10 a) -HÖGFÄRD~02, äfv. ~20. —
-JORD, se C. —
-KÖP, -KÖPA, se A. —
-LED, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 n.
2) (jfr anm. 2:o) till 11: släktled som har bördsrätt. Skyldeman inom bördslederne. Olivecrona LagbGift. 152 (1851). —
(jfr 12) -LÖSEN. (börd- 1688—1797. börde- 1720—1851. bördes- 1807—1888. börds- 1688—1910) (jfr anm. 2:o) inlösning af fast egendom på grund af bördsrätt; äfv. konkret, om därvid erlagd lösesumma; jfr BÖRD-KÖPA 1, -LÖSA. Nordström Samh. 2: 162 (1840; konkret). Fastigheter, som äro bördelösen underkastade. Schrevelius Civilr. 3: 392 (1849). —
-MAN, se C. —
(6) -MJÖLK. (†) den första mjölk som mjölkkörtlarna afsöndra efter fostrets framfödande, råmjölk. Börds-miölken är för Lambet skadelig. Serenius EngÅkerm. 276 (1727). —
(10) -REGISTER. [jfr holl. geboortenregister, ä. t. geburtsregister] (†) stamtafla. Neh. 7: 64 (Bib. 1541). —
-RÄTT, se d. o. —
-SKILLING, se C. —
(10 a) -STOLT. —
-TALAN, se D. —
(6) -TID. (†)
2) tid under hvilken ngn går hafvande, hafvandeskap(stid). Acrel PVetA 1750, s. 10. Jfr äfv. under C. —
Afledn.: BÖRDA, v.1—3, se d. o. —
BÖRDAD, p. adj. (bördat(t) 1635) [jfr fsv. byrþaþer, besläktad] till 10.
2) (†) på grund af härstamning berättigad till ngt (i sht att inlösa släktjord). RARP 2: 200 (1635). —
BÖRDIG, adj.1, se d. o. —
BÖRDSEL, f.? [jfr FÖDSEL] förlossning; jfr BÖRD, sbst.1 6. Huru een (hafvande) Qwinna .. sigh in til, och vthi Bördzlen förhålla skal. Palmcron SundhSp. 348 (1642). Därs. 358.
Spoiler title
Spoiler content