CELIBAT se1liba4t, sbst., n.; ngn gg adj.; ss. sbst. best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. cölibat, m. o. n., eng. celibate, sbst. o. adj., fr. célibat, af lat. cælibatus, m., ogift stånd, af cælebs, ogift]
I. sbst.: förhållande(t) att ngn, i sht en man, lefver ogift, äktenskapslöshet; ogift stånd, särsk. ungkarlsstånd; i sht i fråga om den äktenskapslöshet som katolska kyrkan ålägger de andlige; jfr -LAG. Lefva i celibat. Therföre wele wij til theras (dvs. papisternas) wedherstyggelige Celibat eller förmeente Kyskheet icke samtyckia, eller then lidha, vthan hafwa Echtenskapet frijtt. Schroderus Osiander III. 1: 199(1635). Prästernas Cælibat eller äcktenskapslösa lefnad vördades såsom en fullkomlighet, den där vore Gud behagelig. Botin Utk. 379(1761). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 1: 218(1843). Celibatet (infördes) .. i Sverige 1248, på kyrkomötet i Skeninge. J. H. Björnström i NF 3: 137(1878). Celibatet, det frivilliga eller ofrivilliga, är det vanligaste sättet för släkters utdöende. Fahlbeck Sv. adel 1: 362 (1898). (Petrarca) hade säkerligen kunnat utvärka en dispens från celibatet, ehuru han var kleriker. Wulff Petrarca i Vaucl. 9 (1902). — jfr PRÄST-CELIBAT.
II. (föga br.) adj.: som tillhör l. utmärker det ogifta ståndet l. en ogift person; ogift; jfr CELIBATÄR II.Den celibate, lärde klosterbrodern. Jensen Slavia 1: 81(1896).
Ssgr (till I): A: CELIBAT-LAG103~2. (celibats- NF 3: 136(1878), Schybergson Finl. 1: 30(1887)) Denna (af Gregorius VII 1074 utfärdade) celibatslag inskärptes ytterligare genom de på mötena i Reims 1119 samt i Rom 1123 och 1139 fastställda förordningarna. J. H. Björnström i NF 3: 136(1878). Hahnsson(1888). —
-LIF~2. —
-LÖFTE~20. löfte att förblifva ogift; kyskhetslöfte. Hahnsson(1888). —
-TVÅNG~2. (celibats-) Luther hade öppet uppmanat sina vänner att bryta mot det kyrkliga celibatstvånget. Schück O. Petri 40(1893).
