publicerad: 1903
CELL säl4, r. (m. Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. -er; l. (†, i bet. 1) CELLE (Lælius Jungfr. D 1 b (1591)), m.; pl. -ar (1 Mack. 4: 38 (Bib. 1541 o. 1703); jfr Swedberg Schibb. 227 (1716), Schroderus Osiander 2: 306 (1635)).
Etymologi
[fsv. sälle (cälle, celle), m.; jfr mnt. selle, f., mht. zelle, t. zelle, meng. celle, eng. cell, af lat. cella, litet rum, cell (se CELLA); jfr CELLUL, CELLULOID, CELLULOSA samt KÄLLARE]
Anm. Ordet förekommer i den fsv. klosterlitteraturen på 1300- o. 1400-talen (i bet. 1) under den från mnt. lånade tvåstafviga formen, hvilken sannol. äfv. ligger till grund för pluralformen cellar som förekommer i Bib. 1541 (o. 1703) o. finnes uppvisad ännu från förra hälften af 1600-talet. Eljest synes ordet hafva varit föga brukligt i nysvenskan förr än i slutet af 1700-talet, då det upptogs gm nytt lån från t. o. eng. i sin moderna enstafviga form. Det erhöll i början af 1800-talet nästan samtidigt en stående anv., dels i botaniken, dels inom fängelseväsendet, o. undanträngde på båda dessa områden det under 1700-talets senare o. 1800-talets förra hälft brukade CELLUL (se d. o.). Ordet saknas i ä. ordböcker, o. ännu Deleen använder det icke ss. öfversättningsord vid motsv. eng. o. fr. ord i ordböckerna 1806 o. 1814, men upptager det 1832 o. 1836 (under eng. cell o. t. zelle). Granberg hade upptagit ordet redan 1807 (under eng. cell).
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera mindre br. utom i b, c, d) litet rum l. liten kammare med isoleradt läge o. utrymme vanl. beräknadt för blott en person; i sht om (mer l. mindre) likformiga små rum som ligga i rad l. följd i samma byggnad; äfv. allmännare om mer l. mindre fullständigt afskild afdelning af sal o. d. Hvarje vetenskap har i biblioteket fått sin särskilda cell (l. rad af celler) sig tilldelad. The sågho, at .. Presternas cellar förfallne woro. 1 Mack. 4: 38 (Bib. 1541). Nähr någon skall tages i hospitaledt, då skall hans siukdom .. och vilkor väl öfverväges; och där han någett sådantt feel hafver, att han till altt ähr odugse, då legges uthij de celler och på den redd som aff androm skötas moste. A. Oxenstierna Skr. 1: 355 (1624). Oftast synes rummet kring väggarna (i en gånggrift) ha varit afdelt i celler eller spilt och hvarje lik har varit insatt i en dylik cell. Nilsson Ur. 1: 111 (1843, 1866); jfr 4. — särsk.
a) (numera knappast br.) om eremitboning; jfr CELLA 1. The som begära, i egne Cellar vth om Clostret at föra itt heligt Lefwerne. Schroderus Osiander 2: 306 (1635).
b) [fsv. sälle] (fullt br.) i fråga om kloster: liten kammare afsedd för en munk l. en nunna; klostercell. Om dagen j min Celle instengd. Lælius Jungfr. D 1 b (1591). Ödmann Bref om Portugall 43 (1796). Tyst i cellen förflöt min .. lefnad. Stagnelius 1: 11 (1817). Vill jag då, att umgänget mellan menniskor skall upplösas, att menniskoslägtet skall .. inmura sig i cell som en klosterbroder? Tegnér 3: 382 (1836). Nära Dalby kyrka står en f. d. klosterbyggnad, som haft elfva celler. A. Cronholm i SKN 1841, s. 192. Rydberg Dikt. 1: 46 (1876, 1882). Nyblom i 3 SAH 13: 141 (1898). — jfr BOTGÖRAR-, BOTGÖRINGS-, KLOSTER-, MUNK-CELL.
c) (fullt br.) i fråga om fängelse: rum i hvilket en fånge (kan) inspärras o. isoleras, fängelsecell; äfv. om isoleringslokal inom vårdanstalt för sinnessjuka osv.: dårcell. Arnell Lösdrifv. 11 (1825). Geijer I. 7: 247 (1829). Den, som till straffarbete på två år eller kortare tid dömd är, skall, der så ske kan, under strafftiden hållas i enrum eller så kallad cell. SFS 1857, nr 62, s. 4. För den, som ej är lifstidsfånge, afräknas å strafftiden en tredjedel af den tid han .. suttit i cell. J. Hagströmer i NF 20: 873 (1897). (Inom straffängelserna ådömda) bestraffningar, hvaraf 7 bestodo uti ljus cell med arbete, .. 3 uti ljus cell utan arbete, .. 23 i mörk cell. A. Montgomery i Fængselsv. 1898, s. 212. Den behandlingsform, som inom sinnessjukvården aflöst isoleringen i celler, utgöres af de sjukas sängbehandling å s. k. öfvervakningsafdelningar. B. Gadelius i SvD 1903, nr 80, s. 1. — jfr ARBETS-, DAG-, DISK-, DÅR-, ENSAMHETS-, FÅNG-, FÄNGELSE-, FÖNSTER-, ISOLERINGS-, KÄLLAR-, MÖRK-, NATT-, RESERV-, SJUK-, SOF-CELL m. fl.
d) (fullt br.) (mer l. mindre) oeg. med anslutning till b (o. c); om rum som gm trånghet, ödslighet o. d. (mer l. mindre) påminner om en klostercell (l. fängelsecell). Törneros Bref 1: 164 (1825). I sitt öppna fenster hvilar / Selma, och från trånga cellen / Utåt fältet ser. Runeberg 2: 252 (1830).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. lat., äfvensom fr. cella] (numera mindre br.) konst. cella (se d. o. 2). Bagge Wendt 96 (1835). Ljunggren Est. 2: 236 (1860, 1883).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt lat. cella] vaxpipa i honungskaka, bicell; äfv. om mer l. mindre liknande (vanl. rörformig) afdelning l. kammare i vissa andra insekters bon, i sht i getingbo, humlebo, termitbo o. d. Cellerne i bikakan. Agardh Bot. 1: 99 (1829). Bien (iakttaga) vid bildningen af sina pipor eller celler .. den största mathematiska noggrannhet. Sv. folk-kal. 1839, s. 120. Getingarnes .. bon .. (med) rader af sexkantiga celler. Thorell Zool. 1: 271 (1860). Reuter i UVTF 34: 61 (1886). S. Bengtsson i Ark. f. zool. 1: 212 (1903; om humlebo). — jfr ARBETAR-, BI-, DROTTNING-, DRÖNAR-, FÖRRÅDS-, HAN-, HON-, HONUNGS-, JORD-, LARV-, MODER-, PUCKEL-, PUPP-, VISE-, YNGEL-CELL m. fl.
4) i sht i tekn. o. vetenskaplig anv.: (mindre) fack l. fördjupning l. ihålighet; vanl. i fråga om ett flertal små rum som äro ställda invid hvarandra, i sht då rummen gm sin anordning (mer l. mindre) påminna om piporna i en honungskaka.
a) i sht tekn. I tråg-apparaten voro de rektangulära skifvorna af zink och koppar parvis sammanlödde, och derefter symetriskt fastkittade uti ett tråg af trä .., som derigenom delades i ett med skifparen lika antal afdelningar eller celler. Fock Fys. 578 (1855, 1861); jfr γ α'. Från bottnen uppgå fjädrar .., hvilka indela rummet under turbinen i flera afdelningar eller celler. Tekn. tidskr. 1874, s. 133. En .. vattenmotor, vid hvilken vattnet verkar på skoflar eller celler, anbragta vid omkretsen till ett hjul. NF 17: 376 (1893). — särsk.
α) i fråga om emaljarbete: fördjupning för emaljinläggning. Fina metalltrådar .. fastlödas (vid underlaget för guldsmedsemaljen) .. och bilda låga väggar .. mellan de olika figurerna och figurdelarna. Mellanrummen (cellerna) fyllas med emalj. G. Upmark i NF 4: 451 (1881).
β) skeppsb. rum begränsadt af tvärskepps- o. långskeppsskott mellan yttre o. inre bottnen i ett fartyg. Engström Skeppsbygg. 56 (1889). Långs fartygets sidor (finnas) större celler. Wrangel Sv. flottans bok 107 (1898). — jfr BOTTEN-CELL.
γ) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., äfvensom fr. cellule] fys. o. elektrotekn.
α') om kärl som innehåller (enkelt) galvaniskt element; jfr ex. från Fock i början af a. Dahlander Elektr. 115 (1882, 1893). Hvarje ”cell” (i ett ackumulatorbatteri) utgöres af ett glaskärl. 2 Uppf. b. 3: 102 (1896). — jfr LER-CELL.
β') (enkelt) galvaniskt element. NF 3: 137 (1878). Ett batteri .. om c:a 60 celler. G. Wenström i Tekn. tidskr. 1887, s. 117. R. Dahlander Därs. 1895, A. M. s. 67. — jfr REGLERINGS-CELL.
γ') i förb. elektrolytisk cell, kärl i hvilket en lösning sönderdelas på elektrokemisk väg. Düben Thompson 216 (1896). E. Hammarström i Tekn. tidskr. 1897, A. K. s. 75.
b) (numera mindre br.) i sht naturv. (mindre) hålighet i (väfnad o. d. hos) en organisk kropp, kavitet, alveol. (Sporlagret hos de lägre hattsvamparna) bildar små porer, som visa sig .. som små bikakslika celler (alveoli). Arrhenius Term. 191 (1842). — särsk.
α) anat. om (mindre) hålighet i organisk väfnad; särsk.: lungblåsa; jfr 6 samt ALVEOL 5. Cellerna, hvaraf .. (däggdjurens lungor) bestå, äro ytterst små och talrika. Thorell Zool. 2: 78 (1861). — jfr BEN-, LUFT-, LUNG-CELL.
γ) [jfr motsv. anv. i eng.] zool. rör o. d. som utgör bostad för enskildt djur i en korallkoloni o. d.; jfr CELL-KORALL(ER), -POLYP(ER). Hvarje (cell-) polyp är fäst i en hornaktig eller kalkhård cell (litet rum). Hartman Naturk. 277 (1836). Cellerna, hvari individerna (af orgelkorallen) sitta, utgöra smala rör, hvilka stå bredvid hvarandra likt orgelpipor. Brehm III. 2: 373 (1876). — jfr HAN-, HON-CELL.
δ) zool. hos vissa polyper: kapsel l. blåsa på tentakel (inneslutande en tråd som tjänstgör ss. fångst- o. försvarsredskap); nässelkapsel (jfr 6). Kring munnen (på koralldjur) sitta indragbara .. armar (tentakler) ... Dessa armar äro fullsatta med s. k. nässelceller, hvar och en bildad af en liten blåsa ... Vid beröring öppna sig cellerna. B. Lundgren i NF 8: 1354 (1884). — jfr NÄSSEL-CELL.
5) [jfr motsv. anv. i eng. samt nylat. cellula] zool. vingfält hos insekt (begränsadt af upphöjda nervgrenar). Thomson 238 (1862). Brehm III. 2: 42 (1876).
6) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., äfvensom fr. cellule; ordet användes tidigast bl. om växtcellen, hvilken först uppvisades af engelsmannen Hooke o. af honom i hans Micrographia 112 (1667) omtalades under namnet cell; anledningen till namnet torde hafva varit den, att ett tvärsnitt gm en örtstam visar en yta med håligheter påminnande, såsom Hooke anmärker, om cellerna i en honungskaka (jfr 3 samt ex. från Klercker nedan)] benämning på en (vanl. endast vid stark förstoring skönjbar) ytterst liten grundbeståndsel i lefvande organismer, hvilken väsentligen består af en segflytande, genomskinlig, kornig massa (kallad protoplasma l. urslem) som omgifver en rundad, klar kropp, ”kärnan”, o. ofta, i sht hos växterna, är omgifven af en membran; jfr CELLUL 2. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1829, s. 166 (i fråga om växtcell). Sundevall Zool. 2 (1835, 1864). Hygiea 1848, s. 255. Grunddragen af den vegetabiliska cellens anatomi och physiologi, af Hugo von Mohl. N. J. Andersson (1854; titel). Likasom växternas väfnader visa sig äfven djurens i sitt första utvecklingsstadium vara sammansatta af celler eller små blåsor. Thorell Zool. 1: 13 (1860). Om man betraktar ett tunnt genomsnitt af en växtdel under stark förstoring, finner man att denna växtdel .. består af små blåsformiga, med saft fyllda kroppar, som man kallar celler. Areschoug Bot. 68 (1863, 1869). Ägget, som sjelft utgjort en del af moderdjurets kropp, är .. en .. cell, som eger förmågan att föröka sig och frambringa en mängd andra celler. Holmgren Däggdj. 2 (1865, 1887). (Virchow) uppställde (1855) satsen att hvarje cell uppstår ur en annan cell (”omnis cellula a cellula”). R. Tigerstedt i NF 17: 1158 (1893). Individ .. bestående af en enda .. cell. T. Fries Syst. bot. 319 (1897). Namnet cell är .. mindre lyckligt funnet, då det leder tanken på en hålighet med fasta väggar. .. Hos djuren .. äro cellerna vanligen icke försedda med membran och sakna äfven .. inre vätskefyllda håligheter. Klercker Människokroppen 11 (1902). — i bild. Fahlbeck Stånd 156 (1892). Cellen i samhällskroppen, familjen. E. Beckman i NF 19: 323 (1895). — jfr AFKOMLINGS-, BAST-, BEFRUKTNINGS-, BEN-, BLOD-, CYLINDER-, DENTIN-, DJUR-, DOTTER-, EPIDERMIS-, EPITEL-, FETT-, FORTPLANTNINGS-, FRÖHVITE-, FÄRG-, GANGLIE-, HUD-, HVIL-, JÄST-, KNOPP-, KÄNSEL-, KÖNS-, KÖRTEL-, LYMF-, MODER-, MUSKEL-, MÄRG-, NERV-, PARENKYM-, POLLEN-, PROSENKYM-, RING-, SLUT-, SPIRAL-, SVÄRM-, SYN-, TOPP-, TVÄR-, UPPSAMLINGS-, VANDRINGS-, VAR-, VED-, VILJE-, VÄFNADS-, VÄXT-, ÄGG-, ÄND-CELL m. fl.
Ssgr: A: (1 c) CELL-AFDELNING3~020. afdelning som inrymmer l. består af celler. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 46 (i fråga om Vadstena hospital). Sundberg Fångv. 167 (1892). —
(3) -AFLÄGGARE~0200, r. l. m. i biskötseln: bisamhälle som bildats på det sättet, att man tagit viseceller o. ett stycke yngelkaka från en ä. afläggare (se d. o. II 3). Dahm Biet 108 (1878). —
(6) -AFSNÖRING l. -AFSNÖRNING~020. jfr följ. samt -BILDNING 1. Vid cellafsnöringen tillgår så, att .. ett litet vårtformigt utskott bildas, hvilket .. afskiljes från modercellen genom en tvärvägg. V. Wittrock i NF 3: 142 (1878). T. Fries Syst. bot. 235 (1897). —
(1 c) -ARREST~02. särsk. (†) = -FÄNGELSE 1. De nuvar(ande) usla fängelsernas utbyte mot ändamålsenliga cell-arrester. R. T. Cederschiöld i Ad. prot. 1840, 2: 255. —
(1 c) -BEHANDLING~020. jfr följ. Almqvist Frihetsstr. 26 (1877). Cellbehandlingen .. afsåge .. att afskilja (fången) .. från dåliga inflytelser. Wieselgren Sv. fäng. 462 (1895). Allt fler och fler af samtidens sinnessjukläkare hafva enat sig om att utdöma cellbehandlingen. B. Gadelius i SvD 1903, nr 80, s. 1. —
(1 c) -BESTRAFFNING~020. jfr ex. från 1898 under 1 c samt föreg. o. -STRAFF. Fångv.-förf. 279 (1859). Sundberg Fångv. 123 (1892). —
(1 c) -BESÖK~02. besök som göres i cell, särsk. hos en cellfånge; jfr -GÅNG 2. Fængselsv. 1882, s. 288. Cellbesök af fängelsets funktionärer, och .. äfven af frivilliga besökare. Sv:s land o. folk 215 (1901). —
-BILDNING~20. särsk. till 6.
1) process(en) gm hvilken l. förhållande(t) att celler (l. en cell) bildas. Ny cellbildning. Andersson Lärob. i bot. 2: 59 (1853). Thorell Zool. 1: 309 (1860). särsk. (förr) i uttr. fri cellbildning, motsatt -DELNING. Andersson Lärob. i bot. 2: 59 (1853). Nya celler uppstå antingen genom delning af redan förhandenvarande celler eller genom fri cellbildning i andra cellers hålighet. Areschoug Bot. 81 (1863, 1869). Läran om den fria cellbildningen har fått vika (för läran om celldelning). G. Retzius i Hygiea 1880, s. 62. jfr FRI-, MÅNG-CELLBILDNING.
2) konkret: parti inom organisk kropp bildadt af en cellfamilj o. d.; jfr -PARTI. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1837, s. 339. Märgstrålarna (i en trädstam) .. äro skif- eller bandlika, vertikalt stående cellbildningar. C. Nordendahl hos Salomon Snick. 33 (1890). —
(1 c) -BOK~2. bok som enl. föreskrift skall finnas i en fängelsecell. Fångv.-styr. cirk. 31 Okt. 1892. De s. k. cellböckerna (nya testamentet, psalmboken m. fl. uppbyggelseböcker). SD(L) 1900, nr 565, s. 2. —
-BOTTEN~20.
2) till 1 c: (första, andra osv.) våning(en) inom cellafdelning å cellfängelse. Tjänstgörande cellvakt får icke under sin vakttur ständigt uppehålla sig på samma cellbotten, om fångar äro förvarade på alla bottnarna i fängelset. —
-BYGGNAD~20.
1) byggande af celler; äfv. om byggnadsform o. byggnadssätt; särsk. till 3. Reuter i UVTF 35: 54 (1886).
2) konkretare: byggnad som inrymmer l. består af celler; särsk. till 1 c. Rydqvist Brottmålslag. o. cellfäng. 27 (1848). L. Mechelin i Finland 118 (1893). —
(6) -DELNING~20. Areschoug Bot. 181 (1863, 1883). Genom .. celldelning uppstår ursprungligen hvarje organism .. ur en enda cell, ”äggcellen”. G. Retzius i NF 3: 137 (1878). Cellens födelse tillgår i allmänhet så, att en förut existerande cell delar sig i tvänne delar ... Denna celldelning börjar i cellkärnan. Klercker Människokroppen 13 (1902). —
(4 a α) -EMALJ~02. tekn. benämning på emaljarbete af visst slag. I våra dagar utföras .. cellemaljer uti Indien, Kina och Japan, ehuru på enklare material (koppar, porslin, messing). Gamla cellemaljer äro ytterst sällsynta och dyrbara. G. Upmark i NF 4: 451 (1881). Cellemalj .. utföres sålunda: på en kopparplåt fastlödas guld- eller mässingstrådar, så att de forma en bild, mellanrummen fyllas med glasfluss i olika färger. Laurin Konsthist. 129 (1901). —
(6) -FAMILJ~02. grupp af flere med hvarandra förenade celler; jfr -KOLONI, -SAMFUND, -SAMHÄLLE. V. Wittrock i NF 3: 144 (1878). Bålen (hos växter på hvilka rot-, stam- o. bladdelar ej tydligt urskiljas) företer .. betydande olikheter hos olika växter, i det att den består af 1) en enda cell, som är alldeles fri eller ock mer eller mindre löst sammanhängande med en eller flera liknande, hvarigenom uppstå cellfamiljer (cellkolonier), bildande celltrådar, enkla cellskikt eller cellkroppar; 2) ett större antal med hvarandra förbundna celler (äfven dessa bildande trådar, enkla cellskikt eller cellkroppar). T. Fries Syst. bot. 230 (1897). —
(1 c) -FLYGEL~20. jfr -AFDELNING. Hagströmer Frihetsstr. 163 (1875). L. Mechelin i Finland 118 (1893). —
-FORM~2, pl. -er. särsk. till 6. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1836, s. 352. Barrträdens ved består i hufvudsak af en cellform, vedceller. Ekenberg (o. Landin) 148 (1889). 2 Uppf. b. 8: 5 (1900). —
-FORMIG~20. särsk. till 3 (o. 4). Deleen (1836, under zellig). Dalin (1850). Thorell Zool. 1: 116 (1860). S. k. konstkakor, pressade vaxskifvor med grunda cellformiga fördjupningar. Juhlin-Dannfelt 37 (1886). —
(6) -FUSION~02. jfr -SAMMANSMÄLTNING. Cylindriska, genom cellfusion uppkomna .. rör. Rosendahl Farmakogn. 532 (1897). särsk. konkret. Cellfusionerna eller kärlen utgöras af cellrader, i hvilka cellerna förlorat sin individualitet, derigenom att väggarna mellan de radade cellerna helt eller delvis blifvit upplösta (resorberade). V. Wittrock i NF 3: 144 (1878). Areschoug Bot. 183 (1883). —
(1 c) -FÅNGE~20. fånge som förvaras i enrum; enrumsfånge. SFS 1846, nr 43, s. 3. FFS 1891, nr 2, s. 25. —
(1 c) -FÄNGELSE~200.
1) fängelse inrättadt efter cellsystemet med celler i hvilka fångarna förvaras hvar för sig; motsatt (ARBETS- o.) CENTRAL- l. STRAFF-FÄNGELSE. Om nya brottmålslagen och cell-fängelserna. Rydqvist (1848; titel). SFS 1854, nr 27, s. 3. Sv:s land o. folk 213 (1901). jfr KRONO-, LÄNS-CELLFÄNGELSE.
2) fängelsestraff som (skall) aftjänas i cell; motsatt STRAFF-ARBETE, -FÄNGELSE; jfr CELL-STRAFF. Böttiger S. skr. 5: 6 (1867). Kindblad (1868). —
(6) -FÖRYNGRING~020. Cellföryngring består deruti att en cells hela protoplasmainnehåll efter förutgången sammandragning omgestaltar sig till en ny cell. V. Wittrock i NF 3: 144 (1878). T. Fries Syst. bot. 332 (1897). —
(6) -FÖRÖKNING~020. jfr -ÖKNING samt -DELNING. Thorell Zool. 1: 15 (1860). T. Fries Syst. bot. 406 (1897). —
(1) -GOLF~2, n. Cellgolfven (i fängelset i Gent) äro af sten. Mentzer Ant. öfv. fäng. 97 (1872). —
(1 c) -GÅNG~2, pl. (i bet. 1) -ar.
2) (nästan bl. i talspr.) rond inom cellfängelse l. besök hos cellfångar som göres af fångvårdsfunktionär; jfr -BESÖK. Fängelsepredikantens kanske mest tröttsamma åliggande är cellgången. —
(1 c) -GÅRD~2. område under bar himmel omhägnadt ss. en cell för att tjäna till promenadgård för cellfånge; fånggård. Stängselmur och plank omkring cellgårdarne. SvT 1852, nr 33, s. 2. Äfven under vistelsen i det fria hållas fångarna skilda från hvarandra. För sådant ändamål äro samtliga cellfängelserna försedda med s. k. cellgårdar. J. Hagströmer i NF 5: 583 (1882). —
(6) -HINNA~20. = -MEMBRAN. Hartman Flora XCVIII (1832, 1838). Andersson Lärob. i bot. 2: 46 (1853). —
(4 a) -HJUL~2. hjul hvars omkrets är försedd med cellformiga fördjupningar l. kärl afsedda för uppfordring af vatten osv. Ahlman (1872). (Man har till vattenuppfordring) användt cellhjul (till utseendet liknande öfverfallshjul), med hvilka vattnet lyftes upp i kärl l. celler. NF 17: 402 (1893). (Å matarapparaten i en radsåningsmaskin) hafva de (dvs. de s. k. skopskifvorna) numera ofta utbytts mot cellhjul .., d. v. s. gjutjärnsskifvor med fördjupningar i omkretsen. 2 Uppf. b. 4: 86 (1899). —
-HÅLIGHET~002 l. ~200. särsk. till 6. Urslemmet bildar .. blott en mindre del af cellinnehållet, .. under det cellhåligheten i öfrigt är fyld med vatten och i det samma befintliga, uppslammade eller oftare lösta ämnen. Denna vätska har företrädesvis fått benämningen cellsaft. Areschoug i UVTF 13: 6 (1875). Genom cellväggens förtjockning kan cellhåligheten i hög grad minskas. Dens. Bot. 176 (1883). —
-INNEHÅLL~002, äfv. ~200. särsk. till 6. Andersson Lärob. i bot. 2: 47 (1853). Thorell Zool. 1: 15 (1860). Areschoug i UVTF 13: 6 (1875; se under -HÅLIGHET). Cellinnehållet .. är det väsentliga af cellen. G. Andersson i NF 20: 114 (1896). —
(6) -KOLONI ~002. jfr -FAMILJ. T. Fries Syst. bot. 308 (1897). En alg .., som består af en cellkoloni med cilierörelse. Klercker Människokroppen 5 (1902). —
(4 a γ β') -KOPPLARE~200, r. l. m. elektrotekn. jfr -REGULATOR. Automatiska cellkopplare. R. Dahlander i Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 67. Därs. 1897, A. A. s. 272. —
(4 b γ) -KORALL(ER)~02. (mindre br.)
(1 c) -KOST~2. om den afknappade kost som bestås fånge hvilken undergår disciplinär bestraffning i cell (utan arbete). —
(6) -KROPP~2. P. Hedenius i Sv. tidskr. 1893, s. 495. Cellkroppen (hos en bakterie är) hufvudsakligen en kärna. Sundberg Mikroorg. 40 (1897). Hos många encelliga djur kan man iakttaga hur .. födan smältes och de osmältbara resterna af densamma åter utstötas ur cellkroppen. Klercker Människokroppen 14 (1902). —
(6) -KÄRNA~20, sbst. Arrhenius Bot. 21 (1845, 1850). Thorell Zool. 1: 13 (1860). Areschoug Bot. 75 (1869). Klercker Människokroppen 10 (1902; se under -ORGAN). Därs. 13 (se under -DELNING). —
(6) -LAGER~20, n. jfr -SKIKT. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1835, s. 148. Thorell Zool. 1: 20 (1860). Areschoug Bladets anat. 103 (1878). särsk. (†) bot. best.: grundväfnaden. Bladen .. bestå .. af trenne lager, nervlagret, cell-lagret och öfverhuden. Hartman Flora ci (1832, 1838). —
-LIF~2. särsk.
1) till 1 c: lif i klostercell l. fängelsecell; jfr -LEFNAD. För att vinna styrka behöfver den sedliga kraften sättas i verksamhet, och detta fordrar mera utrymme, än cell-lifvet erbjuder. Hagströmer Frihetsstr. 200 (1875). E. v. Knorring i Fængselsv. 1878, s. 28.
(3) -LOCK~2, n. lock med hvilket (i ett samhälle af bin, getingar osv.) en cellöppning öfvertäckes. Bilarverna (hafva) i sina celler .. undergått sin utveckling och genombryta nu cell-locken. Reuter i UVTF 34: 13 (1886). Svensson Bisamhället 22 (1902). —
(6) -LÄRA(N)~20. jfr -BIOLOGI(EN). Cell-läran, d. v. s. undersökningen rörande cellernas natur och deras förhållande till hvarandra vid väfnadernas bildning. V. Leche i NF 18: 292 (1894). Om döden och uppståndelsen från cellärans synpunkt. G. Björklund (1900; titel). —
(6) -MASSA~20. Vissa cellmassor .., ur hvilka .. uppstå långsträckta celler (vedfibrer). Andersson Lärob. i bot. 2: 17 (1853). Thorell Zool. 1: 314 (1860). I jämnbredd med växtmassans utveckling i olikartade yttre delar .. differentieras cellmassan i olika väfnader. Areschoug i UVTF 13: 82 (1875). —
(6) -MEMBRAN~02. jfr -HINNA o. -VÄGG 4. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1837, s. 340. Thorell Zool. 1: 13 (1860). Växtcellerna ega vanligen utomkring protoplasmat en hinna, cellmembranen. Förr antog man, att hvarje cell hade en cellmembran .., men numera är det ådagalagdt, att djurcellerna i allmänhet icke hafva någon membran. G. Retzius i NF 3: 137 (1878). Klercker Människokroppen 10 (1902). —
(1 c) -NYCKEL~20. Fångv.-styr. instrukt. f. tjänstem. 9 April 1869, § 17. —
(6) -ORGAN~02. Inom de enskilda cellerna kunna .. vissa delar differentiera sig för särskilda funktioner, s. k. cellorgan. Sundberg Mikroorg. 569 (1897). Protoplasten .. innefattar åtskilliga cellorgan, bland hvilka den mest bekanta är cellkärnan. Klercker Människokroppen 10 (1902). —
(1 c) -PAVILJONG~002. jfr -AFDELNING. Den nya cellpaviljongen vid Lunds asyl. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 50. —
(6) -PLASMA~20. = -PROTOPLASMA. G. Retzius i Hygiea 1880, s. 59. G. Andersson i NF 20: 114 (1896). —
(4 b γ) -POLYP~02. (numera föga br.) om djur af en viss afdelning bland korallpolyperna; jfr BRYOZO. Cuvier indelar corallpolyperna i 3 flockar: Rörpolyper, Cell- och Hudpolyper. Hartman Naturk. 276 (1836). —
(6) -PROTOPLASMA~0020. jfr -PLASMA, -SLEM, -SUBSTANS. Cellprotoplasman (hos bakterierna) omgifves .. af en membran. Sundberg Mikroorg. 42 (1897). Det korniga cellprotoplasmat (sarkoplasmat). Klercker Människokroppen 168 (1902). —
-RAD~2. särsk.
1) till 1 c. J. Hagströmer i NF 5: 583 (1882). Nattcellflyglarna äro afdelade i våningar med två långs väggarne löpande korridorer .. och cellraderna i midten. Sundberg Fångv. 20 (1892).
2) till 6. Hartman Flora cxix (1832). V. Wittrock i NF 3: 144 (1878; se under -FUSION). Rosendahl Farmakogn. 77 (1897). —
(4 a γ β') -REGULATOR~0020, r. l. m. elektrotekn. jfr -KOPPLARE. K. Wallin i Tekn. tidskr. 1892, s. 86. (Cellernas i ett ackumulatorbatteri) tillkoppling verkställes medelst en s. k. cellregulator, bestående af en rörlig kontaktarm, i förbindelse med yttre ledningen. 2 Uppf. b. 3: 105 (1897). —
(6) -SAFT~2. jfr -VÄTSKA. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1836, s. 348. Areschoug i UVTF 13: 7 (1875; se under -HÅLIGHET). Inuti substansen (finnas) .. ofta, synnerligen hos växtcellerna, större eller mindre rum, hvilka äro fyllda med en fullkomligt klar vattenliknande vätska, cellsaft. Wretlind Läkareb. 1: 24 (1893). Bild. Nord. fl. 163 (1903). —
(6) -SAMHÄLLE~020. jfr föreg. o. -FAMILJ. Liksom samhället bildas genom samverkan och arbetsfördelning af flera individ, så uppstå cellsamhällen, inom hvilka arbetet är fördeladt, och ju talrikare cellerna bli, desto större blir möjligheten för arbetsfördelningen, d. v. s. utvecklingen. Sådana talrika cellsamhällen äro växterna och djuren. P. T. Cleve i Ny sv. tidskr. 1880, s. 395. Rydberg Varia 59 (1890). —
(6) -SKELETT~02. (numera mindre br.) bot. benämning på cellmembran i cell ur hvilken protoplasman försvunnit; i sht i fråga om vedceller. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1829, s. 139. V. Wittrock i NF 3: 141 (1878). —
(6) -SKIFVA ~20. Mellan de nya kärnorna synas (efter celldelningen) snart nog små korn samla sig i ett tunt lager (cellskifvan). G. Andersson i NF 20: 119 (1896). —
(6) -SKIKT~2. jfr -LAGER. Vedlagrets yttersta cellskikt. R. Tolf i Sv. mosskult.-fören. tidskr. 1890, s. 411. T. Fries Syst. bot. 230 (1897; se under -FAMILJ). —
(1 c) -SKOLA~20. skola i hvilken cellfångar erhålla undervisning. —
(1 c) -SKÅP~2. Fångv.-förf. 216 (1865). Fången får bevista skolan, hvarest han i ett cellskåp är skiljd från de andra fångarne. Mentzer Ant. öfv. fäng. 16 (1872). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1902, s. 515. —
(1 c) -STRAFF~2. fängelsestraff som (skall) aftjänas i cell; jfr följ. o. -FÄNGELSE 2. Palmblad i Tiden 1848, nr 49, s. 2. För den tid straffet .. verkställes i enrum, skall från återstående strafftiden afdragas en tredjedel af den tid, hvarmed cellstraffet öfverskjuter tre månader. SFS 1873, nr 40, s. 3. Sv:s land o. folk 213 (1901). —
(1 c) -STRAFF-TID—0~2 l. ~20. jfr CELL-TID. Wieselgren Sv. fäng. 463 (1895). Genom den nya straffverkställighetslag, som utfärdades den 29 juli 1892, (blef) cellstrafftidens maximum fastställdt till tre år. Sv:s land o. folk 213 (1901). —
(6) -STRÅLE~20. (numera knappast br.) rad af celler i riktning från trädstammens centrum till barken; märgstråle. Hartman Flora C (1832, 1838). —
(6) -STRÄCKNING~20. Omedelbart efter nybildningen (af celler) börjar cellsträckningen, hvarigenom det nyanlagda organet mångdubblas till storlek. O. T. Sandahl i NF 18: 40 (1894). —
(6) -STRÄNG~2. cellfusion (se d. o. slutet), celltråd. Stärkelseförande cellsträngar. Rosendahl Farmakogn. 39 (1897). —
(6) -SUBSTANS~02. = -PROTOPLASMA. Hammarsten Fysiol. kemi 62 (1883). Cellsubstansen och cellkärnan äro de egentligen nödvändiga beståndsdelarna af den lefvande cellen. Wretlind Läkareb. 1: 22 (1893). —
-SYSTEM~02. särsk. till 1 c. Löwenhielm Correctionssyst. 35 (1826). Geijer I. 6: 138 (1839). Uppförande af nya länsfängelser efter cellsystemet. SFS 1856, nr 72, s. 9. Pennsylvania- l. cellsystemet (Filadelfiska systemet). A. Hedin i NF 5: 586 (1882). Enrums- eller cellsystemet, som i detta (Kröningssvärds å riddarhuset 1809 framlagda) förslag första gången förelägges svenska riksdagen. Wieselgren Sv. fäng. 328 (1895). —
(1 c) -TABELL~02. tabell som är afsedd att upphängas i fängelsecell o. innehåller anvisningar o. d. hvilka fången bör rätta sig efter; särsk. om tabell upptagande (flera l. färre) tänkespråk (af religiöst o. moraliskt innehåll). Fångv.-förf. 213 (1891). —
(1 c) -TID~2. jfr -STRAFF-TID. När en fånge slutat sin celltid och skall ut på gemensamt arbete. Sundberg Fångv. 39 (1892). Wieselgren Sv. fäng. 462 (1895). —
(1 c) -VAGN~2. vagn som är afdelad i celler (för fångtransport). Brink Fäng.-syst. 135 (1848). Ordinarie bantåg, i hvilka en för fångbefordran inrättad särskild cellvagn .. skall vara tillkopplad. SFS 1881, nr 22, s. 2. —
(1 c) -VAKT~2. särsk.: vaktknekt som tjänstgör inom cellafdelning; se under -BOTTEN 2. Fångv.-styr. instr. f. tjänstem. 9 April 1869, § 2. —
-VÄF~2. (celle- (selle-) Sönnerberg Loder 10 (1799), J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1836, s. 383) bl. i sg.
1) (numera föga br.) till 4 b: bindväf; jfr -VÄFNAD 1 o. CELLULOSA 1 a. (Namnet fetthinna bibehålles hellre) än selleväf, hålväf, blåsartad hinna o. s. v. Sönnerberg Loder 10 (1799). Blod, som utträngt i cellväfven under huden. N. H. Lovén Anvisn. 41 (1838). Vanlig bindväfnad, som förr merendels kallades cellväf. Thorell Zool. 1: 17 (1860). G. Retzius i NF (1878).
2) till 6; jfr -VÄFNAD 2 a o. CELLULOSA 1 b. (Cellerna bilda) tillsamman en allmän väfnad, kallad cellväf, som utgör vextens massa. Hartman Flora XCVIII (1832, 1838). M. Retzius i Hygiea 1841, s. 349. Andersson Lärob. i bot. 2: 28 (1853). —
-VÄFNAD~20.
2) till 6. särsk.
a) (mindre br.) = -VÄF 2. Den allmänna cellväfnaden. Hartman Flora cv (1832, 1838). Alla dessa cellväfnader uppkomma ursprungligen ur en gemensam likartad cellväfnad, urväfnad .., som består af tunnväggiga, rundade eller kantiga samt med urslem fylda celler. Areschoug Bot. 186 (1883); jfr b.
b) förening af celler som bildar ett helt i förh. till omgifvande delar af en organisk kropp. Alltefter .. som celler förenas med celler, .. uppstå cellväfnader. Andersson Lärob. i bot. 2: 16 (1853). Cellväfnader äro genom celldelning alstrade cellföreningar, hvilkas celler stå i nödvändigt samband med hvarandra. V. Wittrock i NF 3: 144 (1878). Areschoug Bot. 186 (1883; se under a). —
-VÄGG~2. särsk.
3) till 4. särsk.
a) till 4 b α. (Figuren föreställer en) lungcell, hvarpå epithelet är utlemnadt, för att visa cellväggens af bindväf bestående grundlager och dess elastiska trådar. Thorell Zool. 1: 106 (1860).
4) till 6; jfr -MEMBRAN. J. E. Wikström Årsber. t. VetA 1829, s. 140. Andersson Lärob. i bot. 2: 5 (1853). Den mest karakteristiska (egendomligheten för växtcellen) är cellväggen (cellmembranen). V. Wittrock i NF 3: 138 (1878). —
(6) -VÄXT~2. bot. jfr CELLULÄR-VÄXT. Andersson Lärob. i bot. 2: 16 (1853). En stor del af Kryptogamerna (Mossor, Svampar, Alger och Lafvar) bestå endast af celler, hvarföre de också blifvit kallade cellväxter (plantæ cellulares) i motsats till de öfriga växterna .., som äfven hafva kärl och derföre blifvit benämnda kärlväxter (pl. vasculares). Areschoug Bot. 68 (1863, 1869). —
(6) -ÄMNE~20. cellulosa (se d. o. 2). Cellmembranen består af cellämne (cellulosa). Andersson Lärob. i bot. 2: 5 (1853). Blomstrand Org. kemi 146 (1877). Läsn. f. folket 1898, s. 262. —
B (†): CELLE-VÄF, se A.
Spoiler title
Spoiler content