1) som rör l. hör till l. består i ceremonier; ceremoni- l. ceremonial-; jfr CEREMONIELL II.Muræus 1: 184(1648). Ceremonialiska skick i den Judiska Församlingen. Bælter Cerem. 3(1760). Äfven hos de vildaste folkslag (äro bröllop, begrafning osv.) merändels .. förknippade med något Cerimonialiskt. Afh. om klädedr. 3(1773). Den ceremonialiska lagen. Weste(1807). Dalin Fr.-sv. lex.(1842, under cérémonial). — särsk.: som består i bl. yttre åthäfvor l. ceremonier, som bl. är en formalitet; jfr CEREMONI 1 b.(G. I) beskref .. huruledes .. (goda gärningar) ifrån Ceremonialiska gärningar böra skiljas. Celsius G. I 693(1753, 1792).
2) som röjer kännedom l. månhet om de konventionella formerna för höflighet o. d.; ceremoniös. Han är alltför ceremonialisk. Il est fort sur le cérémonial. Nordforss(1805). Hans ödmjuka och stumma bugningar samt öfriga artiga gåfvor och ceremonialiska åthäfvor. Cederborgh OT 1: 15(1810).
