SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CHAPEAU-BAS ʃap1åba4, äfv. -o-, äfv. -bă4 (kort) (-bāh G. Dalin), r. (l. m.); best. -bas'en -ba4en, äfv. -ba4en l. -bas'n -ba4n, äfv. -ba4n; pl. -bas'er -ba4er, äfv. -ba4er.
Etymologi
[af fr. chapeau bas, eg. adverbiellt uttr. (jfr anm. nedan), sedan namn på ifrågavarande hatt]
(numera mindre br.) urspr.: liten hatt att bära under armen, mjuk (trekantig l. rund) hatt som kan vikas ihop o. bäras under armen; äfv. = CHAPEAU-CLAQUE. Hvita handskar, chapeau-bas: Stråperlor uppå hatten. Bellman 2: 62 (1772). Den gamla (hatten) har blifvit qvarlemnad att förändras till en ”chapeau bas” eller så kallad supéhatt. Sturzen-Becker Med en bit krita 68 (1841). Andersson Frem. ord (1845, 1857). Jag .. är hvarken hatt eller mössa, jag är chapeaubas. Topelius Dram. 26 (1858, 1861; i fråga om förh. under frihetstiden). Chapeau-bas (en liten trehörnig hatt, som fälles ihop för att kunna lätt bäras under armen). J. G. Carlén hos Bellman S. skr. 1: 73 (1861). NF (1878).
Anm. Vid slutet af 1700-talet o. under förra hälften af 1800-talet förekom i sv. stundom det från fr. lånade adverbiella uttr. chapeau bas i bet.: med hatten af, med blottadt hufvud. Jag chapeau-bas dock blänker, / Med krusad lockperuk. Bellman 5: 319 (1772). Ingen mins när grefven hade vador, / Chapeau-bas han uppå pinnar går. Lenngren 75 (1800). Stjernstolpe Æn. 16 (1813, 1825). C. F. Dahlgren S. arb. 3: 72 (1822; om en flicka).
Ssg: CHAPEAU-BAS-HATT. (†) = CHAPEAU-BAS. Förleden Tisdag förlorades .. en Chapeaubas-hatt. DA 1793, nr 84, s. 4. Almqvist Jaktsl. 17 (1832). Den klädning, hvari han (dvs. Kexél) trädde ut på gatan, var hans enda; men alltid lika elegant, som hans chapeau-bas-hatt. Atterbom Siare VI. 1: 220 (1852).
Spoiler title
Spoiler content