CHAPEAU-CLAQUE ʃap1åklak4, äfv. -o-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. chapeau claque, af chapeau, hatt, o. claque, smäll (jfr KLACK, mot betalning anställd hop af applådörer på en teater). Namnet har gifvits åt ifrågavarande slags hatt på grund af den smäll som uppkommer, då hatten slås upp]
cylinderhatt som kan hopfällas medelst en mekanisk inrättning, så att den kan bäras under armen; jfr CHAPEAU-BAS.Til de dansandes beqvämlighet nyttjas mest den såkallade chapeauclaque, det vill säga, en rund hatt som kan vikas ihop och hållas platt under armen; den kallas äfven chapeau élastique. Mag. f. konst 1827, s. 32. Chapeauclaquen ned i pannan. Berger Där ute 129(1901).
Anm. I st. f. chapeau-claque förekommer ngn gg claque-hatt (NF(1879)) eller endast claque [jfr t. claque, m.; af fr. claque, m., förkortadt af chapeau claque] (Lundin N. Sthm 316(1888)).
