[jfr t., eng. o. fr. cirrus, af nylat. cirrus, af lat. cirrus (se CIRRUS, sbst.2)]
zool.
1) om åtskilliga (ofta med känselorgan försedda) tråd- l. staflika bihang af växlande art hos somliga lägre djur. Cilierna tillväxa, tills de icke längre äro cilier med ofrivillig verksamhet, utan cirrer med frivillig. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 106 (i beskrifning af embryots utveckling hos snäckan Actæon). Munnen (hos lansettfisken) är en af cirrher omgifven, långsgående springa under främre kroppsändan. Thorell Zool. 2: 281(1865). Utom borsten .. bära fotknölarne (hos ringmaskarna) merendels också hvar sin släta eller ringlade, tråd- eller bladformiga cirr: längst fram, der de motsvarande knölarne blifva otydliga, heta cirrerna tentakelcirrer .. Äfven de på det första segmentet sittande, kontraktila känseltrådarne .. äro att betrakta såsom modifierade cirrer. Därs. 423. Wallengren Cil. infus. 2: 13(1895). — jfr MUN-, RAND-, SIDO-, TENTAKEL-, ÄND-CIRR.
2) (numera föga br.) hos cirripeder: benämning på de smala mångledade trådar hvari dessa djurs extremiteter äro delade. Längs efter buken (på ”fransfotade blötdjur” sitta) trådar, kallade Cirrer, satta parvis och bestående af små hårfransade leder. Hartman Naturk. 236(1836). Thorell Zool. 2: 415(1865).
Ssgr: A: (1) CIRR-BÄRANDE3~200, p. adj. Ungarna af (snäckan) Janthina bicolor hafva ett cirrbärande velum. S. Lovén Årsber. t. VetA 1845—1849, s. 115.
