CIRRUS sir4us, sbst.2, r.; i best. anv. utan slutart.; pl. cirri.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. cirrus; af lat. cirrus, hårlock, frans (jfr CIRR). Ss. meteorologisk term infördes ordet af engelsmannen L. Howard i hans arbete Modifications of clouds (1803)]
meteor. benämning på en viss molnformation: fjädermoln. Somerville Geogr. 2: 36 (1856). Cirrus (fjädermolnet), bestående af långa fina strimmor, hvilka ofta se ut som en hästsvans. Thomée Blanc 1: 100 (1865). Hildebrandsson Buchan 124 (1874). Cirri, fjädermoln, likna fjädrar, penslar eller hår, äro mycket tunna, till färgen hvita, gå ofta såsom långa band öfver himmelen eller bilda en fin slöja, genom hvilken himlens blåa färg matt framlyser. De bestå af isnålar. Rubenson Naut. meteor. 45 (1880). Kruhs Jordkl. 1: 552 (1881). H. Hildebrandsson i Forh. skand. naturforsk. 1892, s. 370.
Ssgr: A: CIRRI-ARTAD, -MOLN, -SLÖJA, -TRÅD, se B.
-REGION~102. Då de (dvs. hvirfvelstormarna) som vanligt nå upp till cirrusregionen (omkr. 1 mil öfver jordytan). .. Dens. i UVTF 28: 20 (1881). —
-SLÖJA~20. (cirri-) Stundom är himmelen öfverdragen med en så tunn cirrislöja, att de särskilda trådarna knappast kunna urskiljas. NF 3: 373 (1879). —
-TRÅD~2. (cirri-) Cirritrådar, som blifvit förtätade till en mera sammanhängande massa. Därs.
