SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CISELERA sis1ele4ra l. si1s-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (cisele´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE; CISELÖR (se d. o.).
Ordformer
(ciselera (cice-, cize-) PT 1758, nr 51, s. 4 osv. cisilera SP 1780, s. 827; cissi- Biogr. lex. 14: 379 (1847))
Etymologi
[jfr d. ciselere, holl. ciseleeren, t. ciselieren, af fr. ciseler, afl. af ciseau (ffr. cisel), mejsel, huggjärn, i pl.: sax, ytterst af lat. cædere, skära (jfr CESUR)]
1) med puns, mejsel, grafstickel osv. gifva den sista afputsningen åt (ett gjutet metallarbete); äfv. (i sht förr) medelst drifning o. därpå följande behandling med mejsel o. grafstickel osv. utarbeta (figurer) på en metallpjäs, drifva; utsmycka (en metallpjäs) med drifvet arbete. Et Stop .. med .. stora .. Knappar .. jemte oförgylt ciselerat Löfvärck vid hvarje Knapp. PT 1758, nr 51, s. 4. De finaste förädlings sorter, såsom allehanda polerat, cisselerat, drifvit, gutit, slipat och skurat arbete. Kungör. ang. exportpræm. 1770, s. 3. (G. I:s staty utanför Riddarhuset i Sthm) blef, på en tid af 10 år, modellerad, formad, guten, cizelerad och uprest. SP 1779, s. 1032 (”1024”). En ciselerad pokal af guld och silfver. SvT 1852, nr 163, s. 2. Hånen ej en ödmjuk konstnärs flit, / Som måste hamra, ciselera, löda. Snoilsky 1: 131 (1874, 1883). Metallbilder, vare sig de äro gjutna och derefter ciselerade (med grafstickel, mejsel och fil afputsade) eller de äro drifna. Hildebrand Kyrkl. k. 62 (1875). Redan under bronsåldern viste man att tillgodogöra sig de olika arbetssätten: gjuta, drifva, ciselera. Karlin Kult. mus. 52 (1888). Bland de för aftonen utställda konstslöjdföremålen märktes .. arbeten i drifvet och ciseleradt silfver. PT 1901, nr 241, s. 2. — (numera knappast br.) Silfverdörrar .. / Med upphöjdt bildningsverk (dvs. bildverk) rikt ciselerade. J. G. Oxenstierna 5: 342 (c. 1817).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (föga br., se dock slutet) i fråga om annat hårdt material än metall: förse med (upphöjda l. graverade osv.) figurer. Solfjädrar .. af ciseleradt horn, hvilket låter bättre pressa och förarbeta sig än sköldpadd och har äfven den förmån at vara starkare. Konst- o. nyhetsmag. 1820, s. 23. — särsk. (fullt br.) bokb. om ett visst sätt att behandla boksnitt; jfr CISELERING 2. Ciselerade snitt.
3) [jfr t. ciselierter sammt, blommig sammet, samt motsv. anv. i fr.] (†) åstadkomma figurer på (sammet), fasonera. Röd och hvit cisilerad Europeisk sametsväst. SP 1780, s. 827.
4) [jfr motsv. anv. i fr.] i bildl. anv. af 1.
a) i fråga om konstverk o. d.: minutiöst utarbeta. (Katedralkyrkans i Burgos) två torn äro .. i genombrutet och ciseleradt filigramsarbete, utfördt med ovanlig smak och skicklighet. Cuendias o. Féréal Span. 75 (1851). Estlander Konsth. 384 (1867).
b) i fråga om litterärt arbete o. d., särsk. om poem: fila, polera. Himlen gifve mig nåd att rätt kunna putsa och cicelera mitt stycke, så att det blir värdigt deras (dvs. medlemmarnas i Sv. Akademien) bifall och jag får ett namn. C. Livijn (1805) hos Hjärne Dagen f. drabbn. 161. (Lamartine) ciselerade ej ängsligt sin stil. PT 1895, nr 58 A, s. 3.
c) i annan anv. Det helgjutna, men ej cissilerade i många hans handlingar. P. Wieselgren i Biogr. lex. 14: 379 (1847). En verldsdam fin och rådig / Har svar till hands af ciselerad is. Snoilsky 4: 37 (1887). (Sångerskans) ciselerade och äkta musikaliska föredrag. SvD(L) 1903, nr 354, s. 5.
Ssgr (till 1; jfr under CISELERING): CISELER-JÄRN103~2. (knappast br.) jfr CISELERINGS-VERKTYG. Ordb. i fr., e., t. o. sv. spr. (1840, under cisoire).
-STRECK. (†) med ciseleringsverktyget från arbetsstycket afskafdt spån. Förrän .. (silfret) stämplas, skafves eller utstickes af hvart stycke få eller flere spånor eller ciceller-streck .., hvilka .. til Controll Contoiret insändas at proberas. A. v. Swab Præs. i VetA 1761, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content