SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DAGVAKT da3g~vak2t (da`gvakt Weste), i bet. 1 o. 2 a r. l. f. (m. Weste, Kindblad (1868)), i bet. 2 b m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(dage- Sthms stadsord. (se 1 a). dags- Jungberg (1873; i bet. 1 b))
Etymologi
[af DAG (se d. o. I 1) o. VAKT; jfr d. dagvagt, holl. dagwacht, t. tagwache]
1) abstr. — särsk.
a) vakt(tjänst) under dagen; i militäriskt fackspr. numera knappast br. Ingen then i Dagewacht uthi Porterne förordinerat är, fördriste sigh at vptaga eller qwällja Böndernes Hästar. Sthms stadsord. 1: 4 (1646). På Dagvakten bör han (dvs. styckjunkaren) efterse at Canoner och Portar äro i ordning. Tj.-regl. f. fl. 1790, s. 46. En dag vi(d) middagstimman, när .. trenne af besättningen (på fartyget) höllo den vanliga dagvakten. Strinnholm Vas. 3: 247 (1823).
b) [jfr DAG I 1 c β] sjöt. vakt ombord å fartyg vid dagens inbrott, mellan kl. 4—8 på morgonen; jfr DIANA samt EFTERMIDDAGS-, FÖRMIDDAGS-, HUND-, MIDDAGS-, MORGON-, NATT-VAKT o. PLATT-FOT. Norberg Vial 110 (1782). Dagvakten .. emottogs af andre Styrmannen. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 26 (1833). Naut. ordb. (1840). NF (1879).
c) sjöt. tiden för dagvakt (i bet. b). Wrangel Sv. fl. bok 347 (1898). — särsk. i förb. på dagvakten. Vi .. lade bi .. ut ifrån landet öfver natten, samt stodo åter in på dagvakten. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 13 (1833). Vinden hade återigen friskat på dagvakten. Dens. S. Amer. 57 (1842).
2) konkret.
a) koll.: afdelning som förrättar dagvakt (i bet. 1 a); i militäriskt fackspr. numera knappast br. 3 personer, som war theras (dvs. fångarnas) daguacktt. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Komo theras (dvs. ryssarnas) förtraff oförwarendes in vppå the Swenskes dagwacht. Tegel G. I 2: 322 (1622). (Den svenska förposten) försvarade sig manligen tildess dag-vakten ur staden kom honom til hielp. Dalin Hist. III. 1: 455 (1761). — bildl. Nyblom Hum. 265 (1874, 1883).
b) person som förrättar dagvakt i (bet. 1 a); jfr DAG-VÄKTARE. På Eubœas höjder qvarlemnade de (dvs. hellenerna) dagvakter. Carlstedt Her. 3: 154 (1833; gr. ἡμεροσκόπους). — särsk. järnv. person som är anställd för att bevaka järnvägslinje osv. om dagen. Der nattåg äro anordnade, skall .. den ene banvakten tjenstgöra som dag- och den andre som nattvakt. Tj.-ordn. v. banafd. 15 maj 1875, s. 5. Dagvakten J. P. PT 1898, nr 240 A, s. 3.
Ssg: (1 b) DAGVAKTS-KVARTER30~02. den delen af besättningen som är indelad för dagvakt. Dagvaktsqvarterets kadetter skola beräkna och afsätta besticket. SFS 1889, nr 55, s. 28. Wrangel Sv. fl. bok 356 (1898).
Spoiler title
Spoiler content