SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
DANICISM dan1isis4m l. da1n-, stundom da1n-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. danicism; af (det redan i mlat. förekommande) danicus, dansk, o. afl.-ändelsen -ism; med afs. på bildningssättet jfr ANGLICISM, FENNICISM, GALLICISM, SVETICISM m. fl.]
(numera mindre br.) = DANISM. — särsk. = DANISM 2. Man kunde önska den (dvs. Tegnérs Sång till skånska landtvärnet) fri från några danicismer för att kunna kalla den fullkomlig. L. Hammarsköld (1809) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 311. Tegnér 5: 239 (1821). (Ett) manér i Svenskt skriftställeri, utmärkt (bl. a.) genom .. ofta förekommande Danicismer och Germanismer. Geijer I. 8: 333 (1839). Ordet ”förpinad” (är) en af dessa odrägliga danicismer, som nu öfversvämma vårt språk. Wirsén i VL 1905, nr 64, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content