publicerad: 1907
DANING da3niŋ2 (da`ning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. danning]
vbalsbst. till DANA, v.; jfr DANELSE. — jfr OMDANING, TILLDANING, UTDANING samt FORM-, KARAKTÄRS-, KROPPS-, KÄNSLO-, LIK-, LYNNES-, NATUR-, NY-, ORD-, REKRYT-, SAMFUNDS-, SAMMAN-, SINNES-, SJÄLF-, SJÄLS-, SMAK-, SNILLE-, SPRÅK-, VÄRLDS-, VÄXEL-DANING m. fl.
1) till DANA, v. I 1. — särsk. (mindre br.) mer l. mindre konkret: gestalt(ning), inrättning; form; beskaffenhet. Många andra Samhällen af enahanda slags daning, som detta. J. A. Borgh (1774) i Svea hofr. hemställ. ang. tryckfr.-förordn. 1766, s. 36. Förberörde Stam (hos ’sjökalfven', Medusa) är af åtskillig daning. A. Modeer i VetANH 12: 88 (1791). För at gifva det ämne, hvaraf verlden ursprungligen bestod, och som af sig sjelft var utan daning, sit skick, antogo de (dvs. stoikerna) en Gud, som var för dem verldens själ. Fremling Kantiske grunderna 65 (1798). (Ordet ’mandom') skall väl i trots af sin skönare daning (i jämförelse med ’manlighet' o. ’manbarhet'), i en framtid duka under. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 517. Tegnérs stil .. berodde på den egendomliga daningen af hans fantasi. Ljunggren Sm. skr. 3: 101 (1879, 1881). Menniskans fysiska daning. Rein Psyk. II. 1: 126 (1891). — särsk.
a) (†) pregnant: ordnadt skick. (Dalins skådespel Brynilda betecknade) steget ifrån det tjockaste kaos, åtminstone till ljus och daning. Leopold 5: 443 (1799).
b) (föga br.) väsen, natur; naturlig beskaffenhet. Den Gudomliga vishet, som i sjelfva daningen af menniskonaturen förenat belöningen med de pligter Han föreskrifvit. Lehnberg Pred. 2: 253 (c. 1800). I hvars och ens daning (visar sig) något visst känslosätt .. såsom det herrskande. Geijer I. 3: 418 (1817). Menniskokroppens, djurens, växternas daning. Menniskosinnets daning. Dalin (1850). Vår stoftbemängda daning. Snoilsky 2: 249 (1881).
c) (†) skaplynne, läggning. Hvar tid sitt värde har, sin daning, sina seder. Leopold 2: 162 (1794, 1815). Min individuela daning. Ahnfelt Stud.-m. 1: XI (1857).
d) (†) fullt konkret: gestalt. Hvad är Skönheten? — Det inre lifvet / Af en ande, ur Guds hjerta sprungen, / Kommen hit, att i en sinnlig daning / Göra ljusets tanka varm och mild! Atterbom LÖ 2: 25 (1827, 1854).
2) (föga br.) till DANA, v. I 2. (Rydbergs) daning till konstdomare ligger just i .. hans blick för det ideala och sanna. Rudin i 3 SAH 11: 48 (1897).
3) till DANA, v. I 3. — särsk. (mindre br.) mer l. mindre konkret: skapelse, alster, bildning. Konstens daningar. Thorild 2: 284 (c. 1790). Naturens daningar. Därs. 293. Det omätliga afstånd, som kan finnas mellan individuella daningar inom samma slägte. Rydberg Ath. 111 (1876; uppl. 1859, 1866: bildningar). Språket är icke en daning från i går eller i dag. Wisén i SAH 54: 107 (1878). Må konstnärens flygtiga daning / I sekler än gifva en aning, / Hur skön och hur älskad hon var! Snoilsky 2: 157 (1881). Hellas' djupaste mytiska daningar. Levertin Linné 79 (1906). — särsk. (numera föga br.) om geologisk bildning l. formation; jfr DANA, v. I 3 a β. Frågan är .. om den (dvs. graniten) tillhör grundformation eller en yngre daning. Hisinger Ant. 1: 27 (1819). Nordens historia (är) lik dess natur, uti hvars klippor och berg de uråldriga daningarne ligga i dagen, under det dessa i sydligare länder täckas af yngre formationer. Geijer II. 2: 3 (1832).
4) till DANA, v. I 4. — särsk. (numera föga br.) konkret: bildning. En orätt (språklig) daning kan .., under en längre tidsföljd, bli så allmän, att den rätta skapnaden synes ej mer kunna återställas. Rydqvist Hist. språkf. 19 (1849, 1863). De Skandinaviska folken öfver hufvud äro .. fattiga på äkta diminutiva daningar. Dens. SSL 5: 215 (1874).
a) i allm.: utbildning, utveckling. Jag har at tacka din upfostran för min själs daning. Eurén Orth. 3: 147 (1794). Till daningen af en Skald medverka icke blott de mönster, han läser, utan de menniskor, det tidehvarf, sjelfva den natur, som honom omger. Franzén Tal 19 (1811, 1835). Hjertats, förståndets daning. Dalin (1850). Den nitiska omvårdnad, som han under mer än en mansålder egnat åt det uppväxande slägtets daning. Ljunggren SAHist. 2: 207 (cit. fr. 1853). Såväl befälets som stammens daning och öfning. 1 kam. prot. 1871, 2: 531. I synnerhet språngöfningarne (hafva) visat sig .. vara af största gagn för hans (dvs. soldatens) daning. Santesson Nat. 148 (1880). Jensen Mickiewicz Tadeusz 23 (1898).
b) (†) uppfostran. Den ständiga tillsyn daningen af ett två års barn nödvändigt fordrar. Leopold 6: 220 (1792). Emottaga en lärd daning. M. Fremling (1804) hos Sprinchorn Ped. utsk. 12. Exemplet, understödt af kärlekens förmaning, / Är främsta vilkoret för menskoandens daning. Wallin Vitt. 1: 18 (1805). Nationens allmänna medborgerliga daning. Järta V. skr. 1: 44 (1809). En ny resa till England .. fullkomnade hans (dvs. F. H. af Chapmans) daning. Franzén Minnest. 1: 202 (1817); jfr a.
Ssgr: DANINGS-ARBETE30~020, äfv. ~200. särsk. till 1 o. 5 a. Naturen stadd i sitt daningsarbete, uppstigande från sina första råa former till allt högre och högre bildningar. Runeberg E. skr. 1: 201 (c. 1850). Rydberg Varia 17 (1888, 1894). —
-DRIFT~2. särsk. till 1 o. 5 a; jfr DANELSE-DRIFT. Naturens daningsdrift eller sträfvande till form. Ling Edd. 119 (1820). —
-KRAFT~2. särsk. till 3: bildningskraft; jfr DANELSE-KRAFT. Den första daningskraften, genom hvilken alla egenskaper verkas. Thorild 2: 287 (c. 1790). Hvad den (dvs. talangen i motsats till snillet) saknar är den inre, egendomliga daningskraft, som ger sjelfständigt lif åt hvad den skapar. B. E. Malmström 2: 312 (c. 1860). Nyblom i SAH 56: 15 (1879). —
-MEDEL~20. (numera föga br.) särsk. till 5: bildningsmedel. (Rudbeck skattade musiken högt) såsom ett vid akademisk uppfostran väsendtligt daningsmedel. Atterbom Minnest. 1: 30 (1847). —
-PROCESS~02. särsk. till 1 o. 5 a. Vi skola nu närmare fullfölja daningsprocessen hos den massa, som först hade gestalten af en från den ursprungliga nebulosan afskild ring, men som sedermera .. sammanflöt till en enda klump. Lindhagen Astr. 644 (1858). Rein Psyk. 1: 459 (1876). —
-SÄTT~2. särsk.
1) till 3: uppkomstsätt. Rinman 2: 660 (1789). Om Benens beståndsdelar och första daningssätt hafva de äldre .. haft ganska oricktiga begrepp. Murray Præs. i VetA 1794, s. 7.
-TID~2. särsk. (mindre br.) till 5: utbildningstid; jfr -ÅR. De i Preussen fordrade 3:ne årens daningstid, i den så kallade activa Arméen. Björnstjerna Beskattn. 43 (1832). Morbroderns vilja blef hans (dvs. Scholanders) lag under hela daningstiden. Nyblom i 3 SAH 13: 92 (1899). —
-ÅR~2. (mindre br.) särsk. till 5: utbildningsår; jfr -TID. Du den förening mins, du sjelf den första knutit / Emellan våra barn, från deras danings-år. Leopold 1: 26 (1790, 1814).
Spoiler title
Spoiler content