SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
DANISM danis4m, r. (m. Lundell); best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr t. danismus; af lat. danus (se DAN, sbst.) o. afl.-ändelsen -ism; med afs. på bildningssättet jfr GERMANISM, LATINISM, NORVAGISM, SVECISM m. fl. — jfr DANICISM o. DANISERA]
1) (numera mindre br.) danskt inflytande l. herravälde (i kulturellt, politiskt o. i sht språkligt hänseende osv.), dansk(a) l. daniserande tendens(er); jfr DANSKERI. Det är bekant, att man i Herr Tegnérs behandling af svenska språket ofta finner en anstrykning af Danism. Atterbom i Sv. lit.-tidn. 1820, sp. 799. Kampen mot Danismen på det språkliga området (under reformationstiden) understöddes af en liknande på det politiska. Söderwall Hufvudep. 80 (1870).
2) på inflytande från danskan beroende ordform l. uttryck l. vändning o. d. (i annat språk); vanl. i klandrande bem. Rydqvist SSL 1: 75 (1850). Orthografiska danismer. Därs. 4: 522 (1868). Under 1400-talet .. upptagas i norskan en mängd danismer. Noreen De nord. spr. 22 (1887). Under unionstiden (i svenskan) inkomna germanismer och danismer. Rudin i 3 SAH 15: 135 (1901). Noreen Vårt spr. 1: 23 (1903).
Spoiler title
Spoiler content