SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
DANSARINNA dan1sarin3a2 (dansari`nna Weste), f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(danserinna Kolmodin)
Etymologi
[jfr d. danserinde, t. tänzerin]
(mindre br.) fem. till DANSARE: kvinna som dansar, som kan o. plägar dansa; kvinna som har dansen till yrke; förr äfv. (balett)dansös; jfr DANSERSKA, DANSÖS samt BAJADÄR I. Halft rike ligger der för Danserinnans fötter. Kolmodin Qv.-sp. 2: 237 (1750; om Salome). Vi hafve (vid operan) en mängd af Förträflige Dansare och Dansarinnor. SP 1779, s. 81. Väna dansarinnor / med trumma och kastanjett / i lundens målade dager / begynte en glad ballett. Sturzen-Becker 5: 64 (1844, 1862). Vårt hofs förnämsta dansarinna. Atterbom FB 105 (c. 1855). Frode .. / ser med välbehag hur glitter- / strödda dansarinnan spritter / som i rytmiskt rus. Rydberg Dikt. 2: 61 (1891).
Spoiler title