publicerad: 1907
DANSERSKA dan3serska2 (da`nserska Weste), f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
Etymologi
[fsv. danzirska, danzserska]
1) i fråga om utländska, särsk. österländska förh.: kvinna som har dansen till yrke, som dansar mot betalning; i allm.: kvinnlig dansartist; (i sht förr) äfv.: (balett)dansös; jfr BAJADÄR I. Ther til medh rådher oss Salomon, at wij oss icke skole finna låta ther Danserskor förhanden äro. Schroderus Albert. 4: 80 (1638). Då Morerna eller andra vilja ha något divertissement på Landets vis, så låta de kalla til sig et band Danserskor. O. Torén (1753) hos Osbeck Resa 335. Mamsell Mimi, en gammal i från Tyska Theatern förjagad danserska. J. G. Oxenstierna Dagb. 194 (1771). En af de första danserskor i Athén. Leopold 3: 489 (1794, 1816). I Indien, i Persien och Turkiet anses det icke som en skam att åskåda de otuktigaste dansar, uppförda af lejda danserskor. Palmblad Palæst. 179 (1823). Mamsell .. Hjortsberg .. var på sin tid den svenska scenens utmärktaste danserska. Dahlgren Sthms theatr. 515 (1866). Från danserskornas gata hördes ur en upplyst öppen dörr entoniga .. knäppar på en sträng. Heidenstam Vallf. 23 (1888, 1900). Den amerikanska danserskan (miss Duncan har) beredt en afgörande seger åt oskuld och natur. Ord o. bild 1904, s. 539.
2) kvinna som dansar, som kan o. plägar dansa, som äger färdighet i dans; jfr DANSÖS 2. (Flickorna) visade sig såsom de bästa danserskor i verlden. Stjernstolpe DQ 3: 224 (1818). Dalin (1850). Nu förde Jean sin danserska tillbaka. Scholander 2: 149 (1866). Kindblad (1868).
Spoiler title
Spoiler content