publicerad: 1908
DASK das4k, sbst.1, r. l. m., i bet. 1 a äfv. n. (m. Dähnert (1784), Weste; n. Lind (1749); m. o. n. Rydqvist SSL 3: 30 (1863), Lundell); best. ss. r. l. m. -en, ss. n. -et; pl. (ss. r. l. m.) -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till DASKA (se E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 15: 237); jfr sv. dial. dask, m., d. dask, r. l. n., nor. dask, m. l. n., nyisl. dask, n., eng. dash samt t. datsch]
vbalsbst. till DASKA.
a) stryk, smäll, smörj; numera vanl. med den bibetydelsen, att upptuktelsen ej är alltför allvarligt menad l. alltför sträng; i sht i förb. få l. ge dask; jfr BADD 6, BAS, sbst.4 1, BASK, sbst.2 Stiernhielm Lex. goth. 13 a (c. 1630). Kommer jagh heem, weet jagh försan, / Jagh fåår dask. Brasck Förl. son. D 4 b (1645). Marsch! Utan skämt, / Så vankas dask. Bellman 2: 134 (1783). Ej med hvarandra vi (dvs. östgötar o. södermanlänningar) legat i fejd, / Ej ens i Upsala; ty när det gällde / Vestgöthars dask, vi höllo hop. C. F. Dahlgren 1: 304 (1836). Det såg för galet ut, när han .. gaf henne dask, så allt folket såg'et. Agrell I Sthm 69 (1892; i skildring från en kasperteater). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Värml., Smål., Sk.)] i fråga om en gammal lek vid hvilken slag utdelas. Marcus will du ha dask. .. Marcus fick du dask. Rudbeck Atl. 2: 309 (1689; bland jullekar ”som i dag hållas”); jfr ex. fr. 1756 under DASKA 1.
β) i öfverförd bet. Detta i giordt hafven i dagh .., fåen i dask och otack före. Växiö domk. akt. 1675, nr 230. Gadbusch oss förnögde sedan: / Där fick Dansken åter Dask. Rydelius Vitt. 17 (1715).
b) lätt slag (med flata handen), ofta med särskild tanke på det ljud, som uppstår vid slaget: smäll; jfr DASK, interj. Weste (1807). Han .. gaf honom en godmodig dask. Benedictsson Efterskörd 33 (c. 1885). Efter en sista skämtsam dask. M. Cederström i SvD 1907, julnr s. 6.
2) (hvard. i vissa trakter) hop, hög; särsk. i uttr. hela dasken, alltsammans, allesammans, ”hela bunten”. — jfr SMÖR-DASK.
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (hvard. i vissa trakter) till DASKA 3: regnskur; öfversköljning, skur, skvätt, stänk. Dalin (1850). Skålen med såplöddret .. sqvalpade öfver och hon .. fick sig en duktig dask öfver sitt rena förkläde. Hofsten Barnhist. 2: 98 (1885). Wenström o. Harlock (1904). — jfr REGN-DASK.
Anm. I lägre talspr. i Finl., i sht i skolpojksslang, förekommer i st. f. dask i bet. 1 stundom daskis, särsk. i uttr. få daskis. Nordmann Borgå barn 82 (1906).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content