DEFEKTARIE def1äkta4rie l. de1-, l. 10302, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. defektarius, laborant på ett apotek, af det till lat. defectus, sbst., bildade nylat. defectarius, en förr använd benämning på den person som hade att sköta apotekets magasin, hvilken befattning vanl. innehades af laboranten; se DEFEKT, sbst. (jfr DEFEKTUR)]
apot. på apotek anställd person, vanl. examinerad farmaceut, till hvars åliggande det hör att ”fatta in” defekterna (se d. o. 5 c) samt vid behof bereda vissa läkemedel som alltid skola finnas färdiga i officinen; jfr RECEPTARIE.
