DEFENDERA def1ende4ra l. de1-, l. -än-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. DEFENS (se d. o.), DEFENSION (se d. o.); DEFENSOR (se d. o.).
Etymologi
[jfr holl. defendeeren, t. defendieren, eng. defend, fr. défendre, af lat. defendere, försvara, af de, bort, från, o. det af Priscianus som obrukligt anförda fendere, stöta, som äfv. föreligger i offendere, stöta emot (jfr OFFENSIV)]
(†, se dock slutet) försvara, värna, värja. A. Oxenstierna 1: 103(1622). Iagh moste min ähra defendera. Rudbeck Bref 119 (1675). En Befästning bör kallas fullkomlig, när hon aff fåå Soldater kan defenderas. Rålamb 8: K 3 a(1691). Königstedt Schacksp. 19(1771, 1784). — särsk. (föga br.) bef. i uttr. defenderande linje, skottlinje vid fästningar, byggda enligt bastionssystem, hvilken utgör fortsättningen af bastionens front ända in till spetsen af kurtinvinkeln, stryklinje, defenderad linje, sträcka af fästningars yttre som skyddas af den längs stryklinjen gående elden, samt defenderande vinkel, vinkel mellan kurtin o. flank. Defenderande Winckelen sluto de och wille somlige honom til 90 Grader reducera. Smoll Fortif. 15(1693). Defensionen, som en linia giör, när hon flanquerar en annan, kallas den Flanquerande Defension .. och sielfva linien en Flanquerande, item, Bestrykande, Defenderande, eller Seconderande Linie. Lang Lorentssen Fortif. 6(1737).
