SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
DEJLIGHET däj3lig~he2t l. DEJELIGHET däj3elig~he2t, stundom (numera bl. arkaiserande, i sht i religiöst språk) DÄGLIGHET 3glig~ l. DÄGELIGHET 3gelig~ (dä`glighet, dä`jlighet Weste; jfr för öfr. anm. under DEJLIG första stycket), r. l. f.; best. -en; pl. (i fråga om olika slag l. i bet. b) -er.
Ordformer
(ofta skrifvet däj(e)lighet. dej- (dei-, dey-, deij-, däj-, däi-, däij-) Visb. 1: 198 (c. 1620) osv. deje- (deie-, deye-, däje-, däie-, däye-) Brahe Oec. 36 (1581) osv. däg(h)- (deg(h)-) Schroderus Albertinus 1: 52 m. fl. ställen (1638), Kolmodin Qv.-sp. 1: 588 (1732), Weste (1807), Dalin (1850). däg(h)e- (deg(h)e-) Ordspr. 6: 25 (Bib. 1541), Rydelius Förn. Föret. § 19 (1718, 1737), Dalin (1850); se för öfr. under DEJLIG)
Etymologi
[fsv. dägliheth; jfr d. dejlighed, mnt. degelicheit, mnl. degelijcheit, holl. degelijkheid]
eg. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dejlig. — särsk. (numera nästan bl. arkaistiskt l. i högtidligt språk o. poesi l. hvard. med en viss skämtsam l. skämtsamt poetisk anstrykning) till DEJLIG 3.
a) [delvis sannol. efter motsv. anv. i d.] abstr.: skönhet, fägring, täckhet osv. Lät hennes (dvs. din nästas hustrus) degheligheet icke göra tigh lusta j titt hierta. Ordspr. 6: 25 (Bib. 1541; öfv. 1792: skönhet). Hwilken degeligheet vthi alla hans (dvs. G. I:s) Furstelige lemmer. Svart Är. 67 (1560). Man skal .. icke (vid giftermål) så myckit stå effter högre Stånd, Dejeligheet och Rijkedommar. Brahe Oec. 36 (1581). Den skiöne Tisbe ähr hon (dvs. dottern) benämbd, / För sin däyeligheet widt bekiänd. Asteropherus 2 (1609). Icke alle Degligheter äre fahrlighe. Schroderus Albertinus 2: 26 (1638). Däjeligheten är en Naturens Gåfwa, som så snart kan borttagas, som hon gifwen är. Austrenius Likpr. ö. Reethz 33 (1681). Hon (dvs. kvinnan) är den Högstas Bild, Naturens Mäster-Stycke, / All Deijlighets begrep (dvs. inbegrepp). Brenner Dikt. 2: 24 (1684). Der blef jag, i min menlöshet, / Af Kammarjungfruns däjlighet / Söfd i det ljufva kärleksruset. Lenngren 135 (1795). Arnell Moore LR 1: 42 (1829). Dalin (1850). Hennes (dvs. min käras) däjelighets makt är såsom en stor krigshär. Fröding Guit. 11 (1891; i efterbildning af Höga v.).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (†) mer l. mindre konkret, stundom liktydigt med: något skönt osv.; i pl. ofta närmande sig bet.: (en kvinnas) behag. Bureus Kon.-styr. A 5 b (1630). Them .. / Som (vid giftermål) mera skåda och see / På fägring och däieligheeter, / Än på dygd och sedigheeter. U. Hiärne Vitt. 77 (c. 1665). Hustruns däijligheter / Plä gie förtretligheter / Åt mannen. Palmfelt Vitt. 281 (1738). Rosor eller någon annan naturlig och mensklig däglighet. Atterbom Minnen 198 (1818). — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] fullt konkret: skönhet; särsk. om vacker kvinna. Men lät osz .. se / Från hwilken ort wår Aloe: / En deilighet så stor och rar / Sin härkomst, ätt och ursprung har. Brenner Dikt. 1: 224 (1709, 1713). The foro landen om och valde dägligheter. Kolmodin Qv.-sp. 1: 588 (1732). En hederlig Fru, et mönster för sit kön, en kysk dejlighet. Dalin Arg. 1: 147 (1733, 1754).
Spoiler title