DEJEUNÉ deʃ1öne4 l. de1-, stundom de3ʃöne2 l. deʃ3- (deschöné Dalin), r.; best. -n, stundom -en (dejeuneren Almqvist Drottn. j. 377(1834)); pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet dejeuner)
Etymologi
[liksom t. dejeuner af fr. déjeuner (déjeuné), frukost, substantivering af déjeuner, v. (se DEJEUNERA)]
(nästan bl. inom högre kretsar l. inom den s. k. societeten) (sen) frukost; särsk. andra frukost; jfr LUNCH.En glad dejeuner. Schröderheim Ant. 115(c. 1794). Toilett och dejeuné uppfyllde förmiddagen. Leopold 2: 281(1800, 1815). Jag gick .. till Davy på dejeuner. Berzelius Reseant. 14 (1812). De Geer Minnen 1: 96(1847). Kaufmann Frankr. 324(1883; om fr. förh.). jfr: Då Napoleon besökte Verona, gaf han på Arenan en dejeuné åt 30,000 af sina krigare. Beskow Vandr. 2: 103(1820, 1834).
Anm. Ss. benämning på en (festlig) måltid som med afs. på tiden på dagen, rätternas antal osv. utgör ett slags mellanting mellan frukost o. middag användes ej sällan den fr. förb. déjeuner dinatoire, som dock alltmer torde undanträngas af det efter nämnda uttr. bildade FRUKOSTMIDDAG.Emellertid åte jag nu, i ditt ställe, min dejeuner dinatoire kl. 12. Geijer I. 8: 452(1821; skämts.). Björklund Kokb. 332(1847, 1860). Efter vigseln gåfvo brudens föräldrar dejeuner dinatoire å Grand Hôtel för ett 70-tal inbjudna. SvD(L) 1907, nr 110. s. 6.
Ssgr: DEJEUNÉ-BORD103~, stundom 301~2. (numera föga br.) frukostbord. DA 1808, nr 93, s. 10. —
