SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
DELEGATION del1egatʃω4n l. de1-, l. -aʃ-, äfv. 01— (- - -tschón Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet i lat. form. Delegatio eller anvissning .. består thervti, at man sätter en annan Debitor i sit ställe. Nehrman Inl. t. jur. civ. 365 (1729).
Etymologi
[jfr t. o. eng. delegation, fr. délégation, af lat. delegatio (som dock förekommer bl. i bet. 2 b), afl. till p. pf. af delegare (se DELEGERA)]
eg. vbalsbst. till DELEGERA.
1) till DELEGERA 1. — särsk. (mer l. mindre) konkret.
a) [jfr liknande anv. i eng. o. fr.] (knappast br.) förordnande, uppdrag (att handla å ngns vägnar). Conv.-lex. 1: 450 (1821). Dalin (1850).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] samling af delegerade, deputation, utskott. Conv.-lex. 1: 450 (1821). Svedelius Statsk. 3: 127 (1869). En delegation ur hvarje stånd. Bolin Statsl. 1: 258 (1870). Österrikisk-ungerska delegationerna kallas tvänne utskott, af hvilka det ena väljes af den österrikiska, det andra af den ungerska riksdagen. NF (1879). Att hålla tal .. till .. studentkårerna och deras delegationer. De Geer Minnen 2: 281 (1892). En delegation, anförd af Rektor, har uppvaktat den afgångne kanslern. Lunds univ. årsber. 1904—05, s. 3. Ständernas Delegation för de Antellska samlingarnas vård. Finl. statskal. 1906, nr 897. — jfr HANDELS-, SEXTIOMANNA-DELEGATION m. fl.
c) [efter it. delegazione] (förr) af ’delegat' (se d. o. 1 slutet) styrd provins i Kyrkostaten; jfr LEGATION. Delegationen Rom. Lärob. i geogr. 168 (1810). Conv.-lex. 12: 432 (1833). Thomée Blanc 4: 109 (1865). NF 9: 358 (1885).
2) (i sht i juridiskt-vetenskaplig stil) till DELEGERA 2.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] till DELEGERA 2 a. Almqvist Törnr. b. 1: 57 (1839). Tiden 1848, nr 33, s. 1. En obehörig delegation af lagstiftningsmakt åt konungen ensam. De Geer Minnen 2: 61 (1892).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] till DELEGERA 2 b: akt hvarigenom en skuld (med borgenärens samtycke) öfverföres från den ursprungliga gäldenären till en dennes egen gäldenär l. öfverhufvud ett belopp anvisas till utbetalande; äfv. konkret om aktstycket; jfr ANVISNING 7 a. Conv.-lex. 1: 450 (1821). Schrevelius Civilr. 2: 425 (1847, 1857). Nisbeth Handelslex. (1867). G. Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content