DELEGERAD del1ege4rad l. de1-, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. pf. ss. adj. l. i substantivisk anv. m.||ig.
Etymologi
[af DELEGERA; jfr t. delegierter o. fr. délégué]
som (på grund af förordnande l. val osv.) vid ngt visst tillfälle representerar (en korporation o. d.) l. utöfvar en myndighet l. utför ett uppdrag osv.; jfr DELEGERA 1.
Anm. De verbala anv. af ordet äro behandlade under verbet.
a) i adjektivisk anv. Att sätta den så kallade härledda, delegerade suveränen (regeringsmakten) och den så kallade ursprungliga suveränen (folksmakten) .. i harnesk mot hvarandra. Geijer I. 4: 145 (1822). Därpå riktade professor S. på latin några välkomstord till de delegerade vetenskapsmännen. SDS 1907, nr 138, s. 2.
b) i substantivisk anv.: (utvaldt l. afskickadt) ombud, (utsedd) representant, fullmäktig, deputerad; jfr DELEGAT 1. Sedan de ryska delegerade under hvarjehanda förevändningar dragit ut på tiden, begynte (freds-)underhandlingarna i november i Vallisaari. Schybergson Finl. hist. 1: 496 (1887). Delegerade för 18 handelskamrar. Forssell Stud. 2: 417 (1888). Delegerade af (landtmanna-)partiet sammanträdde på hösten i Stockholm och utarbetade .. ett .. arméförslag. De Geer Minnen 2: 212 (1892). Ordnandet af den kommunen åliggande barnavård har fattigvårdsnämnden (i Sthm) .. uppdragit åt särskilda delegerade, två till antalet. Stockholm 1: 589 (1897). Från och med det 4:de århundradet betraktas de (dvs. arkidiakonerna) ej mera blott såsom biskopens delegerade. Lundqvist Domkap. 55 (1897). — jfr MILITÄR-, SUB-DELEGERAD.
Ssgr (till b, föga br.): DELEGERADE-FÖRSAMLING10300~020. —
